11 december

Den 11:e december vaknade Crew hemma hos Esmeralda II. Morgonen var tidig då de gav sig av efter att ha fått sitt behov av sömn (och kladdkaka) tillfredsställt. Fefo-medlemmarna, som tycktes ha anordnat något slags provisoriskt spaningshögkvarter hos Esmeralda II, följde dem till dörren för att ta farväl och önska dem lycka till, och MindGames smög till Missmonroe en iPod fulladdad med PotterCast, vilken hon tacksamt tog emot.

Solen hade inte ens gått upp när Crew nådde en historisk plats i deras hemsidas historia. Här hade dramatiska händelser och viktiga möten inträffat sedan flera år tillbaka.
”Tror ni Zirius har varit här?” frågade Dark Lizard och spanade ut över Plattans schackrutiga oändlighet.
”Förmodligen, men han verkar ju inte vara kvar nu”, svarade Stierna.
”Det är väl bäst att vi undersöker saken lite i alla fall”, tyckte Allie Trox.
De började gå ned för trapporna. En räv raskade över Plattan och plötsligt hördes ett ljud från andra sidan plattan. Det lät misstänkt likt en David Bowie-låt. När de tittade närmare såg de att en grupp människor stod samlade kring en högtalare och stirrade tillbaka på dem.
”Hallå!” ropade Misssmonroe.
”Det är nog feffare”, konstaterade Moltena glatt.
Crew rörde sig snabbt över plattan för att nå fram till de förmodade feffarna. När de kom närmare kunde de se att gruppen bestod av fem stycken människor som alla hade paketsnören runt handlederna. Dessa människor måste vara feffare, om de nu inte var människor som var ohyggligt dåliga på att slå in julklappar.
”Är ni Fefo-medlemmar?” frågade Legobitar när de nått fram till gruppen.
”Såklart, det är väl typ uppenbart, typ?” sa medlemmen som tycktes vara ägaren till högtalaren. ”Tård på Fefo”, presenterade hon sig sedan.
”Vi är Crew!” sa Angelina glatt.
”Vi vet. Esmeralda II ugglade oss och sa att ni var på väg… men vi började bli nervösa att ni inte skulle dyka upp… vi tänkte att det kanske hade hänt nått!” förklarade en tjej vars namnskylt sade ”Mirre Foyle”.
Nu upptäckte Crew att de alla fem hade små handskrivna namnlappar där det stod deras namn och sedan ”Räddningexpedition”.
”Vi har haft folk här ända sedan vi fick reda på att Zirius var försvunnen, i fall att han skulle dyka upp”, berättade någon som de med namnlappens hjälp identifierade som Who?!.
”Blir inte det hemskt långtråkigt?” frågade Dreaner med ett ansiktsutryck som sade att han tyckte att de var dumma i huvudet som stod ute i kylan och väntade på en försvunnen grundare.
”Inte om man har en bok att läsa”, sa Luthien glatt och visade en kasse full med böcker.
”Fången från Azkaban”, konstaterade Missmonroe nöjt när hon kikat ned i kassen.
”Det påminner mig om Zirius”, sa Stierna. ”Ni har alltså inte sett till honom?”
Fefo-medlemmarna skakade på huvudena och Crew såg besvikna ut.
”Fast vi har inte kollat Hoggyfontänen”, sa Angelina. ”Tror ni att han kan vara där?”
”Vi har folk som håller vakt där också”, svarade Princess Sparkle. ”Gå dit och fråga dem, de har säkert koll på minsta spår efter Zirius-närvaro där”.
Solen började långsamt gå upp över vinter-Stockholm och Crew bestämde sig för att Hoggyfontänen var nästa plats att besöka. Det var ju trots allt där som hundratals medlemmar hade samlats för att tillsammans sörja nedläggandet av den forna sidan. Kanske hade Zirius dragits dit i sin jakt efter Tomten. De tackade feffarna för hjälpen och började gå tillbaka över plattan mot Drottninggatan.
”Kom ihåg, DET LÖSER SIG”, ropade Princess Sparkle optimistiskt efter dem.

Torget runt Hoggyfontänen låg lika öde som en låst och bortglömd tråd. Den vaktgrupp som feffarna från Plattan hade talat om syntes inte till. Crew började gå omkring med sina trollstavar höjda för att kika efter eventuella spår efter Zirius eller andra mystiska saker som kunde ge dem någon ledtråd. Det enda de hittade var dock ett kvarglömt, tillplattat värmeljus som förmodligen legat där sedan december året före. De sänkte sina trollstavar och slog sig ned på kanten kring fontänen för att diskuterade vad de skulle ta sig till nu.
”Mystiskt, det är vatten i fontänen fast det är vinter”, mumlade Angelina men ingen verkade bry sig.
”Jag börjar nästan tro att något hemskt har hänt”, sa Allie och kollade på de andra som såg ut att dela misstanken lite.
”Synd att jag inte har min iPod kvar”, sa Dark Lizard tjurigt. ”Jag har en låt som skulle vara perfekt nu, den förklarar precis vad man ska ta sig till när allt hopp börjar ta slut. Den är på rövarspråket”.
”Min mobil kunde ha löst det här också”, hävdade Angelina.
”Sluta tjata”, tyckte Legobitar.
Det var tydligt att Angelina tänkte svara något syrligt på detta, men det hon hann bara öppna munnen och forma första stavelsen i första ordet när Moltena plötsligt skrek till.
”Vad är det, Moltie?” utropade Dreaner genast skräckfyllt. ”Är det barnet?”
”Någonting slemmigt rörde just vid mitt ben”.
Sedan följde en rad skrik och sekunden senare förstod alla att det slemmiga som precis slingrade sig kring dem var tentakler. Och sekunden efter så såg de kroppen som tentaklerna tillhörde. En enorm, skräckinjagande och ganska ful bläckfisk låg i fontänen och den hade lyckats vira sina långa tentakler runt alla Crew-medlemmarna nu.
”En jättebläckfisk!” vrålade Stierna.
Crew började kämpa för sina liv, men bläckfiskens grepp om dem förblev stenhårt. Sakta kramades luften ur dem och det såg ut som att slutet var nära…
”FRAMÅT!”, skrek plötsligt en okänd röst. ”FÖR FEFO!”
”FÖR FEFO!” ekade fler röster.
En grupp människor hade kommit rusande in på torget och nu sprang de mot fontänen med sina trollstavar höjda. Deras stridsrop ekade över torget och blixtar av ljus slungades ut från trollstavarnas ändar.
”Relashio!” skrek de i kör.
Jättebläckfiskens grepp om Crew lossnade nästan genast och en efter en dunsade de i marken.
”Lamslå”, vrålade gruppen som kommit till Crews räddning sedan, och jättebläckfisken blev stilla.
”Han måste ha rymt från Sjön”, mumlade en av deras räddare medan hon band ihop jättefläckfiskens tentakler med extra starkt paketsnöre. ”Det är ju kaos i forumen nu när Zirius är försvunnen. Jag är Höstlöv”, tillade hon och vände sig mot Crew.
”Förlåt att vi inte har här när ni kom, men vi hade fått ett tips om att Zirius skulle köa utanför Sf-bokhandeln, men det visade sig vara ett falskt spår”, förklarade någon som enligt sin namnlapp hette Huvudvärk’.
”Det är okej, ni räddade ju oss till slut i alla fall”, sa Missmonroe. ”Ni var så modiga”, tillade hon stolt.
”Vi är bara glada att vi kunde hjälpa till att rädda Fefo”, svarade Xylofon, som var i färd med att rita av den bakbundna jättebläckfisken.
”Fast om vi inte har några spår efter Zirius här, så kanske vi måste ge upp”, sa Dreaner med spelad bedrövelse.
”Vem sa att vi inte hade några spår?” undrade Rasmus Tvist. ”Vi tror att han har varit här men rört sig vidare, och vi tror vi vet vart!” berättade han och log elakt åt Dreaners besvikelse när han insåg att de måste fortsätta sin jakt i det snöslaskiga Stockholm.
”Var tog han vägen då?” frågade Legobitar.
”Till den första heliga platsen…” viskade Xylofon dramatiskt.

”Jag ser den!” ropade Allie glatt när de började gå längs Riksbron.
Och där stod den mycket riktigt, Hoggystenen, en relik från den forna hemsidan. Snön föll stilla nu och även bland myllret av julstressade människor så tycktes stenen utstråla något slags sken av helighet och mystik. Runt stenen väntade ännu en grupp med människor, som såg så glada ut att se Crew att de antog att de måste vara feffare.
”Hej”, sa en feffare som hoppade upp och ned på stället (om det var för att hålla värmen eller för att hon var exalterad över att se dem visste de inte). ”Jag är Lillasyster Ofelia!”
”Det står på din namnlapp, så de vet nog det”, log Haldir O Lorien och tog ett steg framåt för att hälsa, men blev precis knuffad av en julstressad människa som skyndade förbi, så hon snubblade till lite och fick lov att ta tag i Hoggystenen för att hålla balansen.
”Hur gick det?” frågade Stierna oroligt”.
”Det gick bra”, svarade Haldir. ”Dessa stressade mugglare”, sade hon sedan och skakade på huvudet.
”De vid Hoggyfontänen sa att Zirius hade varit här?” sa Dark Lizard frågande.
”Ja, det har han”, svarade Alatariel Eärlinde. ”Han har lämnat ett meddelande på stenen, men han har raderat det så att bara admins ska kunna se vad det står”.
Moltena lutade sig fram för att granska meddelandet på stenen.
”Någon försöker hindra mig i mitt sökande efter Tomten! I Gamla Stan stötte jag ihop med ett troll men en enkel Wingardium Leviosa räddade mig… men spåren leder mig vidare mot staden där Gustav Vasa valdes till kung”.
”Jaha…”, sa Allie. ”Och var är det då?”
”Strängnäs”, svarade Dark Lizard.
”Men varför kunde haninte bara skriva det då?” suckade Dreaner. ”Typiskt honom”.
”Ja”, svarade Missmonroe. ”Typiskt Ravenclaws att få lov att flasha med sin kunskap hela tiden”.
”Psssst…”, mumlade en skum kvinna som kommit framsmygande mot dem. ”Vill ni köpa buggskydd och låsningsvaccin?”
Han höll fram några konstiga föremål som såg ut som GameBoys fast med sladdar och lite antenner som stack ut här och där.
”…”, svarade hela Crew.
”Nej tack”, sa Curunir the White lugnt. “Vi klarar oss ändå”.
Mannen såg besviken ut men gav sig ändå iväg, muttrandes om att de fick skylla sig själva om de råkade ut för något hemskt och att de nog skulle ångra sig då.
”Vad handlade det där om?” frågade Angelina.
Den lilla gruppen med Fefo-medlemmar vred besvärat på sig och undvek att möta Crews blick. Det var tydligt att sanningen var mycket plågsam att berätta.
”Eh…”, sa Jordgubbskvinnan tillslut. ”Det är väl bäst att jag är ärlig. Nu när Zirius är borta så är ju sidan lite kaosartad… och skumma folk har dykt upp och börjat tjäna pengar på det. De säljer skydd mot buggar och saker som ska hindra att ens ämnen blir låsta”.
”Herregud”, sa Moltena chockat.
”De tjänar pengar på medlemmarnas utsatthet ju”, viskade Legobitar.
”Fy bubblan”, sa Missmonroe argt.
”Vi måste fortsätta mot Strängnäs… Genast!” sa Stierna högt. ”Vi måste hitta Zirius och sätta stopp för det här!”
Alla höll med. Man ställde inte till problem för Fefos medlemmar ostraffat! De var mer beslutna än någonsin att gå till botten med den här saken, för allas bästa.
”Men hur tar vi oss dit?” undrade Allie Trox.
”Tåg”, sa Angelina. ”Vi måste tänka lite på miljön också!”
”Fast magi är ju mycket miljövänligare i så fall”, påpekade Dreaner.
”Nepp, för magi påverkar också ozonlagret”, sa Angelina. ”Mot Centralen, Crew!”
Efter att ha fått lite godis av Alatariel Eärlinde och några visdomsord hämtade från Sagan om Ringen från Curunir the White, så gav sig Crew iväg mot Stockholms Centralstation.

Det är 13 dagar kvar till julafton och Crew befinner sig på Centralen där tusentals människor är på väg hem för julfirande med sina nära och kära, helt omedvetna om att det kanske inte blir någon jul att fira. Allt hänger på Crew, som nu är på väg mot staden där Gustav Vasa valdes till konung, och frågan är om de är på väg mot en upplösning eller om mysteriet bara kommer att tätna ytterligare…

OBS! Inga jättebläckfiskar skadades i skrivandet av denna del.