10 december

Tre sorters skrik ekade genom de sörmländska vidderna, och en flock fåglar flög upp ur träden. Draken, som stått för ett av de genomträngande skriken, slängde med sina stora käftar, och halva flocken av fåglar mötte sin skapare mellan dess tänder. Sju medlemmar ur crew stod för den andra sortens skrik: den panikartade, skräckslagna varianten. Det sista skriket, som inte var ett par Prada-skor, kom ifrån Angelina, och det var ett av överväldigande lycka:
”LINK!” vrålade hon, och draken, som tuggat på det sista av fåglarna, slutade plötsligt upp med det.
”Va?” undrade resten av crew, när Angelina sprang fram mot draken, och kramade om dess ben, eftersom det var allt hon räckte upp till.
”Kan det där…?” började Stierna.
”Omöjligt”, sa ’Moltena’. ”Alla drakar avlivades eller såldes när Hoggy la ner, det vet alla.”
Dreaner ryckte på axlarna. ”Den ser rätt mesig ut när man tänker efter”, sa han. ”Typiskt nåt som Angelina skulle ha.”
Missmonroe, som struntat i de andra, hade skyndat fram till Angelina som var lycklig med sin gamla drake.
”Heter den Link?” undrade hon.
”Japp”, sa hon nöjt. ”Jag släppte honom fri när Hoggy la ner, för jag trodde han skulle trivas bättre då.”
Legobitar kom snubblandes efter dem, muttrandes nåt om dumma kråklik som låg och var snubbelvänliga i snön. ”Så, vi har en drake, alltså?” sa hon. ”Jag är ju ingen expert kanske, men kan man inte flyga på dem?”
”Är inte det väldigt farligt?” undrade Stierna oroligt.
”Kanske på en vanlig drake”, sa Angelina högdraget. ”Men inte min.”
”Jag har hört att man kan göra fina halsdukar av drakskinn”, muttrade Dark Lizard bittert.
”Tänk om vi åker fast”, sa Allie Trox. ”Fattar ni hur länge man åker in om man utövar illegal drakflygning? Seriöst, en jag känner gjorde det, och han…”
”Är inte dina kläder smutsiga?” undrade Dreaner, vilket fick Allie att flämta högt och gå igenom minsta lilla vrå av sina för dagen Willie Scott-inspirerade kläder. Hon hittade inget, men var ändå tyst.
”Jag tänker i alla fall flyga”, sa Angelina. ”För jag bryr mig om Zirius, och inget sätt är snabbare än drakflygning.”
”Jag också”, sa Missmonroe. ”Man är väl Gryffindor.”
Därefter enades de alla om att det bästa sättet att ta sig till Stockholm nog var att flyga på Link. Hur man skulle landa en enorm norsk ryggdrake mitt i huvudstaden utan att bli upptäckta var det ingen som tänkte på – till en början i alla fall.

Det var Legobitar som först kom att tänka på det, när ljusen från staden började synas allt tydligare.
”Ehm, hörni”, försökte hon, men ingen lyssnade, folk var antingen inbegripna i hetsiga diskussioner (Missmonroe och ’Moltena’), bittra (Dreaner och Dark Lizard) eller livrädda (Stierna och Allie Trox).
”Vad?” undrade Angelina, som var den enda som inte gjorde nåt av ovanstående.
”Var ska vi landa den här saken?”
”Ehhhh…” sa Angelina, och armbågade sedan Dreaner i sidan. ”Var ska vi landa?”
”På Gärdet, såklart”, sa han. ”Visste ni att slutscenerna i…”
”…Sunshine spelades in där”, avslutade Dark Lizard. ”Jo, du har nämnt det.”
Dreaner muttrade nåt ohörbart, och Angelina styrde sin före detta drake mot den stora gräsplätten. Efter inte lång tid (Link var som sagt en väldigt snabb drake) landade de där, och upptäckte till sin stora fasa att de inte alls varit så diskreta som de trott: en stor folksamling hade samlats där, och pekade förundrat på dem.
”Åh, herregud, nu kommer vi att åka in på livstid!” utbrast Allie panikslaget. Stierna gjorde sitt bästa för att lugna ner henne, men hon hade redan börjat rabbla upp det ena skräckscenariot efter det andra.
”Vad är det med henne?” undrade en av åskådarna som kommit fram till gruppen.
”Hon är rädd att hennes förmåga att flytta trådar ska tas bort”, förklarade Missmonroe. ”Det är så otroligt svårt att sticka strumpor då.”
Stierna rös vid nämnandet av strumporna, men resten av den nyanlända gruppen verkade inte förstå vad problemet var.
”Ja, alltså”, sa ’Moltena’. ”Hon tror att ni ska anmäla oss för illegal drakflygning.”
”Varför skulle vi göra det?” undrade personen. ”Ni är väl Fefo crew? Jag kände igen Dreaner”, fortsatte den. ”Rödhöst heter jag, och längre bort har vi Sakura, Nerissa Diggory och Badanka.”
”Där hör du, Allie!” sa Stierna triumferande och gick fram till de andra. ”Ni råkar inte ha hört något från Zirius eller så?”
”Jo, faktiskt”, sa Sakura och kom fram till dem. ”Vi hörde rykten om att han slagits mot ett troll här nyligen och kom hit för att leta ledtrådar. Esmeralda II har arrangerat en skallgångskedja tillsammans med Mindgames och Dayra.”
”Det är tur att man kan lita på er i alla fall”, sa Dreaner, och lät för en sekund nästan stolt.
”Äh, vi fick ju hjälp”, sa Nerissa och Badanka som letat klart bland fotspåren på marken. ”Marieei var faktiskt den som sett allt en kväll när hon satt och lekte med Google Earth.”
’Moltena’ drog lite försiktigt i Dreaners arm och beklagade sig över kylan. Legobitar förstod direkt vad hon menade: ”ni råkar inte ha en Fefostuga i närheten?”
”Den är full”, sa Sakura. ”Men Esmeralda II bor här i närheten, och om vi går dit kanske Namona och Natana bjuder lite på kladdkakan som de skulle baka till oss som letade ledtrådar. Ni kan stanna där.”
”Låter bra”, sa Dark Lizard och gick iväg för att hämta Angelina, som haft en mycket givande (?) diskussion med sin drake innan den flög iväg igen.
Den korta vandringen till Esmeraldas lägenhet flöt fram i tystnad. Hade Zirius överlevt attacken av trollet? Fanns det fler? Åt drakar troll? Var det 14 dagar kvar till jul, eller hade bristen på sömn gjort att de räknade dåligt? Det snötäckta området avslöjade ingenting.