16 december

När de plötsligt föll ur mörkret var de i en sömning och snöig småstad.
”Var är vi?” frågade Angelina, medan hon reste sig upp från marken.
”I Edsbyn”, svarade Missmonroe. ”Min familj har haft sommarstuga här… det var det första stället jag kom att tänka på när vi transfererade oss helt enkelt”. De andra såg sig omkring på staden som inte tycktes inneha något liv alls. Allt var tyst, mörkt och av Molties gnäll kunde man även märka att det var väldigt kallt. Dreaner lade beskyddande en arm runt henne, och de andra i crew började återfå sin uppfattning om hur illa ställt de hade det med tid.
”Herregud, det är bara 8 dagar kvar till jul och här står vi utan vare sig grundare eller ledtrådar!” utbrast Dark Lizard och sparkade till en soptunna i ilskan. De andra såg dystra ut. Plötsligt hörde det en röst, någon som nynnande på en låt som de inte kunde känna igen.
”Vad är det?” frågade Legobitar och försökte avgöra vem ljudet kom från.
”Jag gör inget!” sa Allie och såg ut att inta försvarsposition.
”Det kommer därifrån!” sa Stierna och pekade. Då fick alla i crew syn på en tjej som gick på den mycket öde gatan och nynnade på en låt. Hon stannade upp när hon fick syn på dem och Moltie utropade först;
”Aaaaaah! DU SJÖNG JESSE MCCARTNEY! Är det du Ghåsti?”
”JAAA” ropade tjejen till svar. ”MOLTIE!”
De kramades.
”Alltså känner hon varenda människa?!” frågade Angelina som för tillfället led av extrem mobilbrist och var sur på allt och alla.
”Bara nästan.” svarade Missmonroe. ”Moltie, kan du presentera oss eller?”
”Oj, förlåt! Det här är Ghostinya, Ghåsti, det här är…” och väldigt fort presenterade Moltie alla i crew och efter lite kramar och handskakningar var det ändå dags med allvar.
”Du råkar inte ha sett till Zirius?" Frågade Stierna, men fick återigen bli besviken då Ghostinya bara skakade på huvudet.
”Nej, tyvärr inte. Och det är katastrof, fefo närmar sig jul och det finns ingen julstämning överhuvudtaget! Jag vet att vi klagade på snön på hoggy, men nu skulle det vara trevligt att få lite av den här. Och… dessutom…”
”Vad?” frågade Legobitar oroligt.
”Häromdagen såg jag några personer i mörka mantlar och… och de högg ner julgranen som länkar till julsagan!”
Crew flämtade.
”Är det DÄRFÖR vi inte får kommentarer längre?!” frågade Dreaner surt och såg ut som om han ville strypa något just då.
De såg dystert på varandra. Hade dödsätarna legat bakom detta?
”Vi måste leta vidare. Jag känner att vi närmar oss!” sa Moltie lugnt.
”Hur kan du vara så säker på det?” frågade Allie skeptiskt.
”Jag bara vet. Lita på mig, jag är gravid!” sa hon och började äta lite mandlar med kladdkakesmet för att stilla hungern som tycktes dyka upp allt oftare. De andra tyckte inte att detta var någon bra anledning.
”Men du har rätt, vi måste vidare. Ghåsti, vet du vart vi skulle kunna ta vägen?” frågade Stierna och såg hoppfullt på henne.
”Om jag var ni skulle jag ta mig till Sundsvall, och leta upp Callie Medya. Hon är den som senast försökte kryptera ett meddelande som skulle kunna vara från Zirius!” sa Ghostinya glatt.
”Då ger vi oss av då!” sa Dark Lizard. ”Vi transfereras oss själva den här gången”, tillade han sedan som om ingen förstått det. Innan de gav sig av var Moltie tvungen att få reda på de senaste nyheterna om Zac Efron och High School Musical 3 från Ghostinya, men efter det var de alla klara och crew befann sig återigen på resande fot, denna gång mot Sundsvall.

Sundsvall som de möttes av, såg ungefär så dystert ut som staden de lämnat. Det var som att glädjen sugits ur hela världen och crew märkte detta när de landade snyggt på en upplyst gata. (deras magi hade avsevärt förbättras sedan de först gav sig ut på resan) Nästan ögonblickligen möttes de av en tjej som inte kunde vara någon annan än Callie Medya.
”Hej!” utropade hon och rusade fram till dem. Crew hälsade glatt.
”Vi hörde att du kunde hjälpa oss med att leta efter Zirius!” sa Dreaner som inte orkade med ännu en lång stund av artighetsfraser idag, utan tyckte att rakt på sak verkade mycket bättre.
”Jag kan nog faktiskt det. Jag har alldeles nyss lyckats kryptera substansen på ett gammalt inlägg kombinerat med den nya layouten!”
”AHA. Zirius har såklart tvingats att lägga in den? Vem skulle annars vilja ha en sådan gryffig layout?” frågade Moltie skämtsamt men blev nästan nedslagen av Missmonroe som upprört frågade vart love between the houses tagit vägen. Legobitar gick emellan för att inte barnet skulle skadas och sedan fick Callie fortsätta.
”Nej inte riktigt… men, enligt mina beräkningar alltså, så tror jag att ni måste resa vidare och ta er till Härnösand och Örnsköldsvik.”
”ÖRN!!!” utropade Angelina och började dansa runt på platsen. ”RAVENCLAW KOMMER GE OSS SVARET. RAVENCLAW ÄGER!”
Moltie och Missmonroe blängde så surt på henne att hon slutade direkt.
”Gem?” frågade hon snällt.
”Vad skulle finnas där alltså?” frågade Stierna som verkade vara den enda som tog situationen seriöst just nu.
”Jag vet inte riktigt… Men ni måste dit, jag vet absolut att ni måste dit!” sa Callie och lät så självsäker att de inte kunde annat än lita på henne. Crew sa därför adjö till henne och började gå nerför en gata, medan de bestämde hur de bäst skulle ta sig till nästa plats.
”Jag transfererar mig inte igen!” sa Moltie. ”Jag börjar känna lite falska värkar igen, jag tror all den här transfereringen är dåligt för barnet!”
”Tänk om barnet blir en gryffare på grund av all denna stress? Det kanske går fel!” frågade Dreaner argt och glodde på alla som om det var deras fel att Zirius var försvunnen och att han kunde riskera att få ett barn som skulle hamna i Gryffindor.
”Ska vi ta tåget igen då?” frågade Legobitar, och precis då lyckades hon snubbla på trottoaren.
”AAH” skrek hon och viftade till med sin trollstav för att hålla balansen. Det kom en smäll, och sedan dök en gigantisk, lila buss upp bredvid dem.
”NATTBUSSEN!” skrek Missmonroe och rusade fram.
”Herregud vad coolt, en sån här vill JAG köra!” sa Angelina beundransvärt och tittade på bussen. Dörren öppnades, och en förare de inte kunde känna igen satt vid ratten.
”Ska ni med?” frågade han.
”JA!” utropade Allie. ”Kan du ta oss till Härnösand?”
”Självklart! Tre siklar!” sa chauffören med släpig röst, och öppnade dörren mer så att de alla skulle kunna stiga på.

En efter en steg crew på bussen. Började det äntligen se ljust ut nu? Var de nära Zirius, precis som Moltie trodde? Skulle de lyckas med att hitta honom, och rädda världen på samma gång? Det börjar faktiskt bli ont om tid, både för det ena och det andra. Och är det verkligen Nattbussen de just gått på?
Snön faller utanför fönstret, och Dark Lizard kryssar för ännu en dag i kalendern. Det är 8 dagar kvar till julafton.