2 december

”Men aj, Legobitar, det där är min fot du står på!” skrek Stierna när hela crew ramlade i en hög efter att ha använt en flyttnyckel för första gången i hela sitt liv. Deras teknik med landningen var verkligen inte fulländad, men sedan var ju ingen av dem speciellt erfarna på området heller.
”Oj, förlåt!” sa Legobitar och hoppade snabbt undan men råkade då istället slå till Dreaner som nyss hade rest sig efter att ha fallit ihop till en hög på marken.
”AAAJ!”
Legobitar skulle just be om ursäkt igen när Dark Lizard avbröt dem med en frågande harkling.
”Vart är vi?”
”Ehm… Vänta.” Missmonroe hade utsett sig själv till kartläsare, det var något med att hon var bäst på det, fast mest var det nog att de andra hade gett upp efter en lång diskussion när alla var trötta som hippogriffer. ”Vi är här! Mellan Lund och Hässleholm!” hon pekade på kartan och Moltie suckade trött.
”Vi är jättelångt hemifrån! Varför skulle Z vara här? Det är ju typ… Afrika!”
”Nej Moltie, vi är i Skåne! Herregud, hur kunde du få VG i geografi egentligen?!” utropade Angelina och försökte på ett värdigt sätt resa sig utan att vackla med sina höga klackar. Moltie svarade inte utan började surt granska de rosa julgranskulorna hon tagit med sig. (ingen förstod varför)
”Jag fryser”, sa Dreaner surt och sparkade ilsket till en sten. ”Och jag hatar flyttnycklar. Nästa gång transfererar jag mig!”
”Men nej Drean”, sa Angelina och slog till honom lätt på armen. ”Du kommer bara splittra dig själv, och så får vi spendera vår resa genom Sverige med att leta Dreaner-delar istället för att leta efter Zirius!”
Missmonroe skakade uppgivet på huvudet och tittade på kartan igen.
”Behöver ni hjälp med något?”
Hela crew vände sig förskräckt om när de hörde rösten bakom sig, och fick då syn på en tjej som hade kommit ut på vägen bredvid dem. Eftersom hon på sin tröja hade ett fefo-märke förstod de direkt att hon kom från hemsidan de just lämnat.
”JA!” Moltie rusade fram till henne. ”Jag fryser, vi är vilse, jag är trött och det har gått över ett dygn sedan jag senast kollade min frisyr!”
Allie, som hade hållit sig undan från bråket gick fram till tjejen och hälsade.
”Vi behöver verkligen hjälp. Zirius är borta! Och vi har ingen aning om vart han kan ha tagit vägen. Du råkar inte ha sett honom?”
Tjejen skakade på huvudet.
”Nej, tyvärr inte. Men jag är Ginny, i alla fall! Om ni vill så kan vi gå till vårt sällskapsrum för feffare här i området, jag kan bjuda er på varm choklad och kladdkaka?”
Ingen kunde tacka nej till detta erbjudande och snabbt följde de efter Ginny som visade vägen genom snötunga granar och vintervackra skogsbryn. Det dröjde inte länge förrän de skymtade en vacker liten stuga, röd med vita knutar, där rök steg från skorstenen och ljus varmt och inbjudande strömmande ut genom de små fönstren som var formade som fenixfåglar.
”Det är bedårande!” sa Stierna och skyndade på de andra in genom dörren då hon gick sist för att se till att ingen halkade efter i snön. Väl inne hängde av sig sina jackor och halsdukar, för att kunna värma sig vid den stora elden som brann i öppna spisen.
”Det känns som Gryffindors uppehållsrum!” utbrast Missmonroe förtjust och klappade i händerna. Moltie och Dreaner blev plötsligt väldigt illamående och lät sina Slytherinhalsdukar hänga kvar runt halsen för att inte bli alldeles för gryffiga under vistelsen. Vid ett stort bord i ek satt en kille och läste en tidningsinsändare, när de andra slog sig ner.
”Det här är JonathanL!” sa Ginny och presenterade sin vän. Han vinkade till dem.
”Hej! Varför är ni här?”
”Vi letar efter Zirius”, sa Dark Lizard och tog en bit kladdkaka som Ginny bjöd runt på. ”Han tycks vara försvunnen.”
JL och Ginny drog chockat efter andan.
”Menar ni allvar?!”
”Ja”, sa Allie. ”Och vi har ingen aning om vart han kan vara. Och om ni inte vet…”
De tittade alla på varandra, när ett plötsligt tjut kom från Moltie.
”AAAH vad är det i min kladdkaka?!”
De andra skyndade fram till henne och såg att något pappersliknande stack fram ur den halvätna kakbiten. Stierna petade försiktigt på den.
”Det ser ut att vara… ett foruminlägg!”
”Får jag se?” sa Missmonroe ivrigt och skyndade sig att dra ut inlägget utan att ha sönder den. De andra lutade sig över inlägget som inte blivit allt för nedkladdat utan fortfarande var läsligt.
”kjldk.. Gahjk… Äsch, varför ska Z alltid använda så konstiga typsnitt?!” sa Dreaner och gav upp läsningen.
”Det är du som ser dåligt”, sa Legobitar. ”Det står ’KP vill att jag ska träffa Martin Kellerman och diskutera layouten på hemsidan Speedy. Jättekul tycker jag!’”
”DET ÄR FRÅN ZIRIUS!” utropade Angelina och drog foruminlägget till sig själv. ”Det här måste betyda...”
”Måste det betyda någonting?” frågade Dreaner som återgått till att äta kladdkaka nu när meddelandet ändå var läst.
”JA! Han har varit här! Eller… Kanske, i alla fall. Tror ni att den där Martin Kellerman kanske kan veta något om honom?”
De andra tittade på varandra.
”Ska vi söka upp honom på Eniro och se vart han bor?” frågade Ginny hjälpsamt och bjöd på mer kladdkaka, även om Moltie tappat aptiten.
”Jag kan göra det nu!” sa JonathanL och satte sig vid en dator som stod placerad behändigt i ett hörn i stugan precis bredvid en bokhylla fylld med Harry Potter-böcker. Han sökte fort på internet och kom sedan tillbaka med en adress.
”Han bor i… Växjö!”
”Då får vi ge oss av dit!” sa Allie och reste sig.
”Men vi har ju just kommit!” klagade Missmonroe som gillade det gryffiga stället.
”Kom nu!” sa Stierna och drog upp Missmonroe från stolen. De andra reste sig också.
”Tack så mycket för kladdkakan och den varma chokladen. Ni kan få en av Molties julgranskulor som tack!” sa Dark Lizard och räckte fram en rosa, glittrig julgranskula medan han ignorerade protesterna från Moltie. Ginny tog emot den leende.
”Hoppas ni hittar Z!” sa JL. ”Hur kommer det annars bli med fefo?”
”Det är det vi är oroliga över…” sa Dreaner och tog på sig sin jacka och slängde rycksäcken över axeln.
”Det löser sig nog!” sa Ginny uppmuntrande.
”Det tror jag med”, log Allie.

Crew tog adjö av de båda fefomedlemmarna, och gav sig sedan ut i snöovädret igen. Det hade hunnit bli mörkt trots att klockan bara var efter tre, och månen skymtade bakom de höga grantopparna.
”Vart ligger Växjö?” frågade Moltie och satte på sig sina rosa vantar.
”I Sverige”, sa Angelina som inte orkade ge sig in på någon djupare förklaring.
”Jag bryr mig inte om vad ni säger. Nu transfererar jag mig dit!” sa Dreaner surt och höjde sin trollstav. De andra suckade djupt.
”Jaja Dreaner, du vinner väl då”, sa Missmonroe som var för trött och mätt på kladdkaka för att börja bråka med honom. De höjde alla sina trollstavar, och med ett litet plopp försvann de. Det enda som avslöjade att de varit där var fotspår och en glittrande, rosa julgranskula som nu hängde i taket i fefo-samlingshuset.

Det är 22 dagar kvar till julafton och crew söker vidare efter spår.