21 december

Det tycktes ta en evighet för dörren att svänga upp. Nervöst såg sig Crew omkring, oroliga för att gnällandet från dörren skulle locka till sig de Dödsätare de visste fanns i omgivningarna. Men ljudet tycktes ha gått obemärkt förbi. Bakom dörren fanns bara ett oändligt mörker, men de tyckte att de kunde höra någon andas där inne. Det verkade vara en liten provisorisk fängelsehåla, förmodligen frammanad med hjälp av svartkonster.
”Ni slösar er tid”, hördes det plötsligt från mörkret. ”Jag kommer aldrig att ge er tillgång till Fefo’s servrar”.
Crew hajade till. Det var så länge sedan de hört den rösten att de knappt kände igen den.
”Zirius?” ropade Moltena frågande.
”Jag tänker inte hjälp er! Döda mig, men jag går aldrig över till den mörka sidan”.
Snabbt skyndade de in i mörkret medan de tände spetsarna på sina trollstavar.
”Det är vi”, sa Stierna snabbt. ”Det är Crew!”
”Vi är här för att rädda dig”, berättade Dark Lizard.
Zirius ansiktsuttryck gick från chockat till förvånat för att sedan röra sig vidare mot en enorm lättnad. De såg på sin grundare. Hans hår hade vuxit sig långt och var tovigt, mörka ringar fanns under hans ögon och de tyckte sig se spår av magisk tortyr i hans ansikte.
”Jag visste att ni skulle hitta mig… jag visste att jag kunde lita på att användarna såg till att ni fick de ledtrådar jag lämnat efter mig!” Han såg stolt ut.
”Fast du kunde ju ha låtit bli att vara så kryptisk”, mumlade Dreaner halvhögt.
De lossade de magiska rep som höll fast Zirius och såg på medan han gned sina ömma handleder. Fenixen Kimble flög genast fram och sänkte tillgivet sitt huvud mot Zirius skador, för att läka dem med sina helande tårar.
”Vad har egentligen hänt? Vad gör alla Dödsätare här?” frågade Angelina.
”Ja, och varför har de låst in dig här… och varför vill de ha tillgång till servrarna?” tillade Missmonroe.
”Det är en lång historia”, svarade Zirius sammanbitet.
”Berätta den”, bad Allie. ”Och glöm inte att berätta vad som hänt med Tomten!”
”Ja, gör det”, höll Legobitar med. ”Vi har ändå inget bättre för oss, nu när vi hittat dig”.
”Där har ni fel”, utbrast Zirius som mödosamt reste sig upp. ”Vi måste agera snabbt om vi ska rädda julen och Fefo. Men okej, jag ska berätta allt först”.
Crew slog sig ned kring Zirius för att lyssna på hans berättelse. Missmonroe hade Fången från Azkaban i knäet, för att kunna paralleller så snabbt som möjligt.
”Allt började när jag en dag snubblade över ett hemligt meddelande som av någon anledning hade hamnat i på Fefos servrar… det var en plan om att kidnappa Tomten, och jag insåg att jag måste sätta stopp för det direkt…”
”Varför bad du inte oss om hjälp?” frågade Moltie förolämpad.
”Det fanns inte tid för det”, förklarade Zirius. ”Det var bråttom! Sedan dess har jag rest genom Sverige för att försöka hitta spår efter Tomten… men jag har hela tiden känt mig förföljd. Jag borde ha fattat att det var Dödsätare”. Han skakade på huvudet och gömde ansiktet i händerna i någon sekund. ”Här i Kiruna låg de i alla fall i bakhåll och överföll mig, och sedan slängde in mig här”.
”Men vem ligger bakom det här?” frågade Stierna.
”Är inte det uppenbart?” utbrast Missmonroe förfärat, och kikade upp från sin bok.
”Menar du…?” Allie spärrade upp ögonen.
”Hon har rätt”. Zirius såg allvarlig ut. ”Voldemort ligger bakom detta. Han håller Tomten fången på den nordligaste punkten…”
”På Nordkap”, viskade Dark Lizard till Missmonroe som sett förvirrad ut och började slå i Fången från Azkaban efter svar.
”Men varför vill de komma in på Fefo servrar?” frågade Dreaner surt, eftersom Zirius inte svarat på den frågan ännu.
”Jag misstänker att han planerar att döda Tomten tillslut och göra en horrokrux av hans släde… och att han vill gömma den horrokruxen på Fefo”, svarade Zirius.
Hela Crew gapade chockat (förutom Moltena som såg lätt imponerad ut).
”Vi måste stoppa det här, annars ko…” började Legobitar men avbröts då röster hördes utanför dörren.
Sekunden efter kom ett helt gäng med Dödsätare inrusandes, med sina stavar höjda och ondska lysandes ur ögonhålen i deras masker. Zirius och Crew hoppade upp, men de insåg ganska snart att de inte skulle kunna övermanna de många fler Dödsätarna, som redan hade sina trollstavar riktade mot dem. Allt hopp verkade förlorat… Crew kunde inte förstå att detta hände nu, de hade ju klarat sig genom hela Sverige och äntligen hittat Zirius. Det kunde inte få sluta såhär… Plötsligt flög något genom luften och de insåg att det var Kimble som hade susat upp från marken.
”Han vill att vi ska göra en Dumbledore”, skrek Missmonroe.
”Vaaaa?” skrek de som inte lusläst Fenixorden femtusen gånger.
”Ta tag i varandra”, skrek Moltena.
De gjorde som hon sa, och sedan sträckte Zirius upp armen för att ta tag i den gyllenröda fenixen. Och i en flamma av eld var de försvunna och lämnade en bunt arga Dödsätare ensamma kvar.

Ur elden dök de upp mitt i en massa vitt. Det var vitt så långt ögat nådde. De stod på vitt. Vitt virvlade omkring dem. Det tog några sekunder innan de insåg att det var en massa snö. Ingen hade behövt höra Dark Lizards viskning, för alla förstod ändå vart de var.
”Nordkap…”’

ÄNTLIGEN har crew hittat Zirius. Men vad är det med Voldemort och tomten? Kommer julen trots allt jobb, gå förlorad?
Crew har 3 dagar på sig att rädda situationen, för sedan är det julafton.