22 december

“Detta Nordkap verkar inte speciellt populärt”, anmärkte Legobitar och spanade ut över det ödsliga vita landskapet. Ljuden var dova av all snö som låg på marken och som föll långsamt när från skyarna. Plötsligt hördes en duns i närheten. Det kallfrysta sällskapet skyndade snabbt fram till nerslagsplatsen, och Stierna böjde sig ner och tog upp en...djupfryst kalkon.
“Snacka om cool fågel”, löd Dark Lizards obligatoriska dåliga skämt.
“Vi kommer att frysa ihjääääääl!” sa Allie Trox hysteriskt med en röst som sprack.
Våra hjältar begrundade dettaa medans Legobitar oberört började lägga ner kalkonen i sin ryggsäck, mumlandes om goda recept hon kunde.
“För att vår sidas grundare finna
och för att innan julafton hinna
borde vi försöka med transferens
om ni alla håller med och är överens.” improviserade Dreaner till allas förvåning.
“Nej. Vi fortsätter till fots. Då är det lättare att hitta Voldemorts gömställe och dessutom värmer vi oss”, sa Moltena med auktoritär som inte lämnade plats för vidare diskussioner.
Så började Crew's vandring i den tysta vintervärlden. Alla var sammabitna och bestämda att en gång för alla hitta och utmana Voldemort. Det var svårt att se mer än 10 meter framåt, och ingen pratade i gruppen tills Missmonroe harklade sig.
“Ja?” sa Moltena kyligt.
“Vi håller sydlig riktning”, informerade Missmonroe henne professionellt.
“Ah.”
Utan ett ord till så gjorde gruppen helvändning och började gå efter Dark Lizard istället, som tyckte att alla andra skulle följa hans “fantastiska intuition”.
“Jag fryser”, gnällde Allie Trox efter ett tag.
“Här!”, sa Angelina och rätade ut ett gem och höll fram metallpinnen åt Allie som tveksamt tog tag i den. “Metall leder värme faktiskt”, sa Angelina stolt, “så jag överför kroppsvärme till dig via gemet.”
Fysiklektionen fick ett abrupt slut när Stierna och Legobitar fick hålla tillbaka Dark Lizard från en liten snödriva som blivit brunfärgad av någon slags vätska.
“Coca...cola...co....ola...”
“Nej, man äter inte snö...”
“Du kan inte vara säker att...”
Dreaner rynkade pannan. “Always eat yellow snow. It could be beer”, citerade han högtidligt.
“Titta!” flämtade Moltena plötsligt.
Ur snöridån avancerade sju svartklädda figurer. Bara deras kalla ögon var synliga.
“Ninjor”, sa Missmonroe hest. “Voldemorts sju hemliga ninjor. Jag visste det!”
Gruppen var lamslagen, men Stierna lät sig inte skrämmas. Hon gick fram till raden med ninjor och bugade sig. Unisont bugade de svartklädda japanska krigarna i svar. Sedan började en av dem tala.
“Er väns kärlek till denna dryck...”
Han drog fram en tom colaburk.
“...ledde er rakt till vårt lockbete. Vi utmanar er.”
Ninjan kastade colaburken på snön mellan de två grupperna: ty de hade moderniserats, och istället för att kasta handskar använder nutidens ärade krigare colaburkar. Sedan steg ninjan i mitten fram, och utdelade ett blixtsnabbt slag mot Stierna, som parerade än snabbare med armen och sedan genast gjorde en serie komplicerade rörelser med armarna som avslutade i ett farligt slag mot ninjans huvud. Ninjan duckade dock och resten av crew kunde inte göra annat än att gapa framför Stiernas otroligt skickliga kampsportsuppvisning medan duellen fortsatte.
“NÅ, rör på er! ANFALL!” vrålade plötsligt Legobitar och rusade fram mot raden med ninjor med en snöboll. Resten av crew följde efter henne med stridsvrål. Men ninjorna lät sig inte överraskas: istället formade tre av dem en mänsklig pyramid och en fjärde rusade upp på dem och hoppade tre meter upp i luften, landandes på Dreaner som blev mulad av den ondskefulla ninjan. Allie Trox kom till Dreaners räddning och slog ninjan medvetslös med en hemmagjord glass. Resten av crew slogs modigt mot de formidabla ninjorna. En efter blev dock ninjorna nerkämpade av Crew: de hade aldrig väntat sig så hård och varierad resistens från deras offer. I detta historiska slag som kommer att bli ihågkommet för alltid, så användes gem på dess mest livsfarliga sätt någonsin. Efter några minuter var det över och ninjorna flydde ylande bort i vintermörkret.
“Riktiga ninjor!” sa Dreaner upphetsat. “Men vad ville de egentligen?”
“De ville bara dricka te med oss”, sa Missmonroe sarkastiskt. “För fefos skull, det där är Voldemorts personliga ninjalivvakter. Det finns vissa antydingar till det i Hemligheternas Kammare.”
“Då måste vi vara nära hans gömställe”, fastslog Legobitar.
Alla blev tysta och väntade sig att Voldemort skulle dyka upp från ingenstans närsomhelst. När detta inte hände, så slog plötsligt Stierna ihop händerna.
“Fattar ni inte? Vi kanske träffar tomten snart!” sa hon uppspelt.
“Pax för första autografen!” sa Moltena som fortfarande som såg ut som en yeti av allt snö hon hade i håret.
“Tomten finns inte --” började Dreaner men avbröts av högljudda protester. En lång diskussion som inkluderade komplicerade astrofysiska teorier från Angelinas sida följde. Dark Lizard grävde ner sig i snön och försökte somna till ljuva toner av östukriansk proggressiv folkmusik.
Under tiden hade det börjat bli kväll och mörkret trängde sig på allt mer.
“Vart ska vi sova?” undrade Allie Trox plötsligt och avbröt därmed Dreaners och Angelinas diskussion om huruvida relativiteten påverkade tomten eller ej.
“Det är nog bäst att bygga ett skydd med snön och tänder en eld”, tyckte Legobitar. Den frusna gruppen började genast gräva en grop i snön och packade snöväggar runt om som skyddade mot den isande vinden. Stierna gjorde sedan en brasa av kvistar de hade hittat under snölagret och Legobitar drog fram den stackars kalkonen, och det såg ut att bli ett nytt bråk (“Kött är mord”, “Kalkon äter man på julafton!”) när Dark Lizard vrålade “EUREKA”. Från sin lilla sovgrop en bit bort kastade han upp en hyfsat stor metallucka, sedan försvann han. Resten av gruppen skyndade fram till gropen och såg att Dark Lizard hade upptäckt en trappa ner i underjorden. Trappan var av marmor och upplyst av väggfacklor. Försiktigt gick gruppen ner för trappan och mötte Dark Lizard, sedan följde de den belysta gången tills de kom fram till en grind och en skylt.
“NORDKAP” stod det längst upp i neon. Lite längre ner på grinden hade någon tejpat ett kaffefläckat papper. Stierna lutade sig fram för att läsa den slarviga handstilen.
“'Tomten är inte här, om någon nu fått för sig det! Han har rest till Singapår i affärer. MVH Nisse-chefen”, läste hon högt.
“Attans. Singapore ligger väl inte i Sverige? Det blir svårt”, sa Dreaner.
“Det är en fars fattar du väl!” sa Missmonroe irriterat. “Nissarna har ingen chef, de har en styrelse. Nisse-styrelsen.”
“Voldemort borde kanske se över sin stavning dessutom...” lade Stierna till.
“Då så, vad väntar vi på?” frågade Moltena, och utan att vänta på något svar öppnade hon grinden och steg in i Nordkap.

Våra hjältar närmar sig sitt mål, men ju närmare de kommer desto farligare blir det. Nu är det endast två dagar kvar till julafton.