”Dreaner? Hallå, Dreaner?” Angelina såg sig omkring. Det var en miljon granar, sex crew-medlemmar, äckligt mycket snö och ingen Dreaner i närheten. ”DREANER?! Åååh, jag SA ju att han skulle splittra sig själv!”
”Drean?” sa Moltie ynkligt och när alla vände sig om för att titta på henne såg de hur hennes underläpp darrade. ”Han kan inte vara borta! Vi ska ju ha barn tillsammans!” Hon var två sekunder från att börja gråta och Stierna strök henne lugnande över ryggen.
”Såja, det kommer ordna sig”, försäkrade hon. ”Han kanske kom på att han behövde gå på toa, så han lät bli att transferera sig? Han kommer nog snart ska du se.”
Angelina var dock inte lika säker på den saken, och började gå runt bland granarna och ropa efter Dreaner.
”DREANER! KOM FRAM NU! Du ska ha barn, du kan inte bara splittra dig själv och tro att du slipper allt ansvar!” Hon lyfte på en grangren, och satte ihop två andra med ett gem. ”Dreaner! OM DU INTE KOMMER FRAM NU TÄNKER JAG TVÅNGSDÖPA DIN UNGE TILL SANTA CLAUS OCH DÅ BLIR DU FATHER CHRISTMAS VARE SIG DU VILL DET ELLER INTE!”
”NEEEEEEEEJ!” Dreaner snubblade fram från bakom en gran och borstade av snö från bröstet. ”Om du gör det, tänker jag… tänker jag… måla mustasch på alla dina bilder av Harrison Ford.” Angelina blev blek.
”Okej, jag ska inte. Jag lovar.”
”Bra”, muttrade Dreaner. De började gå tillbaka till de andra. ”Jag hatar snö”, snäste Dreaner och sparkade i en snöhög.
När de kom tillbaka var kartläsarbråket i full gång.
”Jaha Missmonroe, var är vi nu då?” sa Legobitar syrligt och var märkbart irriterad på att Missmonroe inte kunde svara på två sekunder.
”Jomen… Jag tror att…” Missmonroe snurrade på kartan och såg fundersam ut. ”Vi kanske… Eller…” Hon sänkte kartan och tittade in i skogen framför sig. ”Jag vet inte. Jag ser inte skogen för alla träden. Det här är som Den förbjudna skogen.”
”Men jag har en låt om stjärntydning”, sa Dark Lizard plötsligt och sträckte fram sin MP3 till Missmonroe. ”Om hur man navigerar efter stjärnor, alltså.”
”Tysta då!” manade Missmonre till de andra och tog hörlurarna från Dark Lizard. Alla blev knäpptysta.
”Okej”, sa Missmonroe efter tre minuter och fyrtioåtta sekunder. ”Den där stjärnan”, sa hon och pekade upp i himlen ”är Sirius. Det är den stjärnan som är närmast jorden, förutom solen. Och om vi följer den dit, och går sådär, så kommer vi hit, och…”
Efter att Missmonroe hade haft en lååång utläggning om vilka stjärnor som var vilka (hon återkom ofta till Sirius-stjärnan, även när den inte var relevant i sammanhanget) och pekat ut på kartan vart de var och hur de skulle gå, började de äntligen promenera mot en väg där snön inte stod dem upp till knäna.
”Är vi verkligen i Växjö?” frågade Allie när de kommit ut på en väg. ”Jag menar, jag BOR här och jag känner inte igen mig!”
”Det är klart ni är i Växjö!” sa en röst bakom dem. Alla snodde runt. Mitt på vägen i ödemarken stod en tjej. ”Men just här ute är det inte så många som är. Ni är lite avsides. Jag är på väg till fefostugan som ligger här borta, men centrum är ditåt om ni…”
”Vänta, sa du ’fefostugan’?” avbröt Stierna.
”Ja. Det finns en sida som heter fefo.se, och…”
”Vi vet”, avbröt Dreaner. ”Vi är fefo-crew.”
”Oj, jaha! Eh. Hejsan. Jag är Glitterstrumpa. Men… vad gör ni här? Borde inte ni vara inne och hålla koll på Fefo?”
Alla i crew tittade på varandra. Oj, det hade de verkligen inte tänkt på!
”Eh…” sa Moltie.
”Eh…” sa alla andra också.
”Men… eh… jag ringer alla moderatorer!” sa Stierna och gick bort en bit för att ringa. De andra tittade generat på Glitterstrumpa. Efter en liten stund kom Stierna tillbaka.
”Så, nu har jag ringt alla moderatorer. De tar hand om forumen när vi är borta. Kan vi skynda oss lite nu? Åt vilket håll ligger centrum?” frågade hon Glitterstrumpa.
”Ditåt”, svarade Glitterstrumpa och pekade bakom sig. ”Men jag kan ringa Miss Lord Voldemort, jag mötte henne precis. Hon är på väg in till stan, hon kan visa er.”
Efter ett samtal och lite hoppande och skuttande i snön för att hålla värmen dök Miss Lord Voldemort upp.
”Hej”, sa hon glatt. ”Jag hörde att ni behövde hjälp med att ta er in till centrum?” De nickade. ”Kom med här då. Glitterstrumpa, vi ses senare.”
När de kom fram var det sent på eftermiddagen och nästan kväll.
”Nu måste jag springa bort till Ica”, sa Miss Lord Voldemort. ”Klara ni er från här?”
”Jaadå”, svarade Allie. ”Bara du säger åt vilket håll Martin Kellerman bor.”
”Åh, men det är… upp för den här gatan, sedan till höger, sedan till höger igen och sen till vänster. Vill ni ha en karta?”
”Vi HAR en karta”, muttrade Missmonroe och plockade fram kartan ur väskan. ”Vi är här, vi ska svänga där, där och där, eller hur?”
”Precis. Lycka till med allt hörrni och hoppas att ni hittar Z! Julen på Fefo hänger på er!”
”Ja, och vi känner ingen press”, muttrade Legobitar så lågt att ingen annan hörde. ”Tack så mycket för hjälpen”, sa hon sedan högt. ”Men nu måste vi hitta Martin så jag kan få sova någon gång.”
De följde Miss Lord Voldemorts vägbeskrivning, och kom fram till ett hus där det stod Martin Kellerman på grinden.
”Det ser inte ut att vara någon hemma”, konstaterade Dreaner.
”Men jag har gem, vi kan bryta oss in!” sa Angelina glatt och drog fram en av sina gemlådor.
”Jag är så hungrig att jag skulle kunna ÄTA gem”, gnällde Moltie. ”Jag vill ha MAT! Gärna marschmallows med lingonsylt.” De andra tittade äcklat på henne, och beslöt sig sedan tyst för att ignorera henne.
”Men kolla!” utbrast Dark Lizard. ”Det sitter något på dörren!” Han hoppade över grinden och sprang upp till ytterdörren. ”Det är en lapp! Jag är ute, kommer strax hem. Om det är någon från Fefo här och letar efter ledtrådar så ligger de i det gröna kuvertet.” Dark Lizard tog det gröna kuvertet och gick tillbaka till sina kompisar som fortfarande stod ute på gatan.
”Ew, jag tar inte i ett Slytheringrönt kuvert”, sa Missmonroe och rynkade på näsan.
”Äh. jag kan läsa”, sa Moltie och slet gladeligen kuvertet ur händerna på Dark Lizard. ”Åååh, det är en serie! Blabla… pratat med Z blabla… blabla… Kalmar! Vi ska till Kalmar!”
”Varför då?” frågade Allie misstänksamt.
”För det står här! Martin måste ju veta, han träffade Z sist! Har ni något bättre förslag eller?”
Det var ingen som hade ett bättre förslag, så de samlade ihop sig och gick bak till Martin Kellermans baksida för att kunna transferera sig.
Det är 21 dagar kvar till julafton. Har crewgänget fått upp ett spår? Kommer de finna Z i Kalmar? Och om inte, var håller han då hus?
”Drean?” sa Moltie ynkligt och när alla vände sig om för att titta på henne såg de hur hennes underläpp darrade. ”Han kan inte vara borta! Vi ska ju ha barn tillsammans!” Hon var två sekunder från att börja gråta och Stierna strök henne lugnande över ryggen.
”Såja, det kommer ordna sig”, försäkrade hon. ”Han kanske kom på att han behövde gå på toa, så han lät bli att transferera sig? Han kommer nog snart ska du se.”
Angelina var dock inte lika säker på den saken, och började gå runt bland granarna och ropa efter Dreaner.
”DREANER! KOM FRAM NU! Du ska ha barn, du kan inte bara splittra dig själv och tro att du slipper allt ansvar!” Hon lyfte på en grangren, och satte ihop två andra med ett gem. ”Dreaner! OM DU INTE KOMMER FRAM NU TÄNKER JAG TVÅNGSDÖPA DIN UNGE TILL SANTA CLAUS OCH DÅ BLIR DU FATHER CHRISTMAS VARE SIG DU VILL DET ELLER INTE!”
”NEEEEEEEEJ!” Dreaner snubblade fram från bakom en gran och borstade av snö från bröstet. ”Om du gör det, tänker jag… tänker jag… måla mustasch på alla dina bilder av Harrison Ford.” Angelina blev blek.
”Okej, jag ska inte. Jag lovar.”
”Bra”, muttrade Dreaner. De började gå tillbaka till de andra. ”Jag hatar snö”, snäste Dreaner och sparkade i en snöhög.
När de kom tillbaka var kartläsarbråket i full gång.
”Jaha Missmonroe, var är vi nu då?” sa Legobitar syrligt och var märkbart irriterad på att Missmonroe inte kunde svara på två sekunder.
”Jomen… Jag tror att…” Missmonroe snurrade på kartan och såg fundersam ut. ”Vi kanske… Eller…” Hon sänkte kartan och tittade in i skogen framför sig. ”Jag vet inte. Jag ser inte skogen för alla träden. Det här är som Den förbjudna skogen.”
”Men jag har en låt om stjärntydning”, sa Dark Lizard plötsligt och sträckte fram sin MP3 till Missmonroe. ”Om hur man navigerar efter stjärnor, alltså.”
”Tysta då!” manade Missmonre till de andra och tog hörlurarna från Dark Lizard. Alla blev knäpptysta.
”Okej”, sa Missmonroe efter tre minuter och fyrtioåtta sekunder. ”Den där stjärnan”, sa hon och pekade upp i himlen ”är Sirius. Det är den stjärnan som är närmast jorden, förutom solen. Och om vi följer den dit, och går sådär, så kommer vi hit, och…”
Efter att Missmonroe hade haft en lååång utläggning om vilka stjärnor som var vilka (hon återkom ofta till Sirius-stjärnan, även när den inte var relevant i sammanhanget) och pekat ut på kartan vart de var och hur de skulle gå, började de äntligen promenera mot en väg där snön inte stod dem upp till knäna.
”Är vi verkligen i Växjö?” frågade Allie när de kommit ut på en väg. ”Jag menar, jag BOR här och jag känner inte igen mig!”
”Det är klart ni är i Växjö!” sa en röst bakom dem. Alla snodde runt. Mitt på vägen i ödemarken stod en tjej. ”Men just här ute är det inte så många som är. Ni är lite avsides. Jag är på väg till fefostugan som ligger här borta, men centrum är ditåt om ni…”
”Vänta, sa du ’fefostugan’?” avbröt Stierna.
”Ja. Det finns en sida som heter fefo.se, och…”
”Vi vet”, avbröt Dreaner. ”Vi är fefo-crew.”
”Oj, jaha! Eh. Hejsan. Jag är Glitterstrumpa. Men… vad gör ni här? Borde inte ni vara inne och hålla koll på Fefo?”
Alla i crew tittade på varandra. Oj, det hade de verkligen inte tänkt på!
”Eh…” sa Moltie.
”Eh…” sa alla andra också.
”Men… eh… jag ringer alla moderatorer!” sa Stierna och gick bort en bit för att ringa. De andra tittade generat på Glitterstrumpa. Efter en liten stund kom Stierna tillbaka.
”Så, nu har jag ringt alla moderatorer. De tar hand om forumen när vi är borta. Kan vi skynda oss lite nu? Åt vilket håll ligger centrum?” frågade hon Glitterstrumpa.
”Ditåt”, svarade Glitterstrumpa och pekade bakom sig. ”Men jag kan ringa Miss Lord Voldemort, jag mötte henne precis. Hon är på väg in till stan, hon kan visa er.”
Efter ett samtal och lite hoppande och skuttande i snön för att hålla värmen dök Miss Lord Voldemort upp.
”Hej”, sa hon glatt. ”Jag hörde att ni behövde hjälp med att ta er in till centrum?” De nickade. ”Kom med här då. Glitterstrumpa, vi ses senare.”
När de kom fram var det sent på eftermiddagen och nästan kväll.
”Nu måste jag springa bort till Ica”, sa Miss Lord Voldemort. ”Klara ni er från här?”
”Jaadå”, svarade Allie. ”Bara du säger åt vilket håll Martin Kellerman bor.”
”Åh, men det är… upp för den här gatan, sedan till höger, sedan till höger igen och sen till vänster. Vill ni ha en karta?”
”Vi HAR en karta”, muttrade Missmonroe och plockade fram kartan ur väskan. ”Vi är här, vi ska svänga där, där och där, eller hur?”
”Precis. Lycka till med allt hörrni och hoppas att ni hittar Z! Julen på Fefo hänger på er!”
”Ja, och vi känner ingen press”, muttrade Legobitar så lågt att ingen annan hörde. ”Tack så mycket för hjälpen”, sa hon sedan högt. ”Men nu måste vi hitta Martin så jag kan få sova någon gång.”
De följde Miss Lord Voldemorts vägbeskrivning, och kom fram till ett hus där det stod Martin Kellerman på grinden.
”Det ser inte ut att vara någon hemma”, konstaterade Dreaner.
”Men jag har gem, vi kan bryta oss in!” sa Angelina glatt och drog fram en av sina gemlådor.
”Jag är så hungrig att jag skulle kunna ÄTA gem”, gnällde Moltie. ”Jag vill ha MAT! Gärna marschmallows med lingonsylt.” De andra tittade äcklat på henne, och beslöt sig sedan tyst för att ignorera henne.
”Men kolla!” utbrast Dark Lizard. ”Det sitter något på dörren!” Han hoppade över grinden och sprang upp till ytterdörren. ”Det är en lapp! Jag är ute, kommer strax hem. Om det är någon från Fefo här och letar efter ledtrådar så ligger de i det gröna kuvertet.” Dark Lizard tog det gröna kuvertet och gick tillbaka till sina kompisar som fortfarande stod ute på gatan.
”Ew, jag tar inte i ett Slytheringrönt kuvert”, sa Missmonroe och rynkade på näsan.
”Äh. jag kan läsa”, sa Moltie och slet gladeligen kuvertet ur händerna på Dark Lizard. ”Åååh, det är en serie! Blabla… pratat med Z blabla… blabla… Kalmar! Vi ska till Kalmar!”
”Varför då?” frågade Allie misstänksamt.
”För det står här! Martin måste ju veta, han träffade Z sist! Har ni något bättre förslag eller?”
Det var ingen som hade ett bättre förslag, så de samlade ihop sig och gick bak till Martin Kellermans baksida för att kunna transferera sig.
Det är 21 dagar kvar till julafton. Har crewgänget fått upp ett spår? Kommer de finna Z i Kalmar? Och om inte, var håller han då hus?
8 kommentarer:
Den här historien blir roligare och roligare, och juligare och juligare... och är mycket kuligare än skolarbetet!
Det här borde bli nästa års julkalender ^^
Detta är ju jättebra!
Jättebra. Det är en rolig idé att fefo-crew letar efter Zirius i "Den riktiga världen". :D
Den är ju suvären!!Gillar att det är lite grejer om dem olika elevhemmen.
Mitt inre barn tjuter av glädje över att få läsa en julkalender. Är visserligen inte inne så mycket på fefo, men tom. jag uppskattar den här sortens berättelse.
Go for it, Crew! Och när ni hittar tomten, se till att vara riktigt duktiga och färga om hans gryffindor-röda dräkt grön ^^
:) Fortsätt!! ^^Kan inte vänta till imorgon...Kan ni inte bifoga en karta så att man ser hur ni åkerXD
"Jag ser inte skogen för alla träden." Jag höll på att DÖ av skratt! :-p
Mycket bra kalender! Den här ska jag följa. :)
Vänta... vad sägs om att Z ÄR tomten och bara har åkt till nordpolen för att göra klappar^^
Skicka en kommentar