5 december

”Yiiiiiiiiiihaaaaaaaaaaa!” hördes ett högt vrål, och från till synes ingenstans bromsade ett flygande åbäke in, och gjorde våldsamma bromsspår i luften. Fefo crew hade landat strax utanför Nässjö, i något som såg ut som utkanten av en skog, och alla ramlade de deras färdmedel.
”Jag kräks”, mumlade Moltena och höll sig för magen.
”Vems idé var det att åka flygande matta?” undrade Missmonroe bittert, och höll ett hårt grepp om marken som hon just landat på.
”Den skrikande galningen”, sa Drean surt och nickade mot Angelina som fortfarande var helt till sig efter färden.
”NEEEEEJ!” hördes Dark Lizards avgrundsvrål plötsligt. ”JAG HAR TAPPAT MIN HALSDUK!”
”Vilken?” undrade Legobitar och drog på sig detektivmössan. ”Det osar mysterium.”
”Den han alltid har på sig för att hålla värmen, förstås”, sa Stierna förnuftigt. ”Det kan behövas i det här vädret!”
”Den råkade matcha min t-shirt väldigt bra”, påpekade Dark Lizard surt. ”Och nu är den borta. Det är ditt fel!” la han till, och såg surt på Angelina.
”Meh”, sa hon surt. ”Gem?”
Bittra började alla i crew muttra för sig själva, och när de alla var inne i ett riktigt bra mutter dök en helt ny och (för större delen av dem) okänd person upp. Personen ifråga hade lila hår och såg osäkert på dem, tills hon plötsligt gav ifrån sig ett igenkännande skrik:
”Angelina! Dreaner!”
Med de orden rusade hon fram, och tacklade omkull de förvånade adminsen, som såg sig förvirrat omkring.
”Det är ju jag! Njalla von Totoro”
Alla flämtade dramatiskt, utom Dark Lizard förstås, eftersom han fortfarande gruvade sig över sin försvunna halsduk, när de insåg att det här var en person med koll. Glatt studsade Missmonroe fram för att presentera sig själv och de andra.
”Jag vet”, sa Njalla glatt. ”Och Zirius var faktiskt här för ett tag sen, fast jag vet inte riktigt vart han tog vägen sen…”
”Mutter, mutter, halsduk, mutter…” lät Dark Lizard, och Njalla såg förvirrat på honom.
”Han är sur för att vi tappade hans halsduk”, förklarade Allie Trox. ”Eller, ja, den tappade sig själv.”
”Jag förstår”, sa Njalla. ”Men följ med mig till fefo-stugan, det är pysselkväll där och vi håller faktiskt på med halsdukar just idag!”
”Ja!” Legobitar, och justerade detektivmössan på sitt huvud. ”Då kan vi fråga runt för att se om nån annan sett Zirius där!”

Efter en lång vandring, då crew tyckte att det kändes som att de nästan gått halvvägs till Jönköping (vilket de ironiskt nog också hade gjort), kom de slutligen fram till stugan. Den var sparsamt dekorerad, med en liten björk som fick extraknäcka som julgran, och Njalla förklarade att det var på grund av nedskärningarna efter att kreativitetsforumet lagts ner. Alla i crew harklade sig skuldmedvetet, men sa inget.
”Hej Njalla!” sa Moonrise när de kom in i stugan, och borstade snön från sina kalla axlar.
”Hej Moony”, sa Njalla och presenterade alla för varandra.
Dark Lizard såg sig omkring efter halsdukarna som utlovats, men hittade inget och satte sig besviket i ett hörn, och lyssnade på musik. Besviket började han dansa en sorgsen dans för sig själv.
”Vet du någonting om Zirius?” undrade Allie Trox när Moonrise gett dem en snabb rundtur i huset.
”Alltså”, sa Moonrise tvekande. ”Jag borde kanske inte säga det här, men jag vet var han är.”
”Gör du!?” undrade alla – inklusive Njalla – och såg chockat på henne.
Moonrise nickade. ”Ja”, sa hon. ”Han är inte långt borta, jag kan ta er dit.”
”Jättebra!” tyckte alla, och gjorde sig redo att gå.
”Kommer du?” frågade Stierna Dark Lizard, men han muttrade bara något till svar och de lämnade kvar honom i sitt hörn – fortfarande dansandes.
”Jag hatar att vara ute och gå och rädda dumma grundare”, muttrade Dreaner så fort de kom ut från stugan.
”Prova att göra det i högklackat!” sa Angelina surt.
”Prova att göra det gravid!” svarade Moltena.
”Du ska då alltid vara värst”, sa Missmonroe. ”Typiskt slytherin!”
Allie Trox suckade, och såg sig omkring. Det var mörkt, full med granar, och hon riktigt kunde känna hur ensam Dark Lizard måste känna sig borta i stugan. Och nu när hon tänkte på det började hon seriöst ifrågasätta sitt klädval för dagen.
”Nä, hörni, jag går tillbaka, det känns inte rätt om inte alla är med. Vi kommer efter er!” sa hon, och sedan skyndade hon därifrån innan nån han protestera.
”Så var de bara nio”, sa Dreaner och försökte skapa stämning, men blev ignorerad av de andra.

Så kom de fram till en liten jordkällare, vars dörr var förbommad från insidan. När deras röster hördes började någon banka och sparka på insidan, och crew såg förskräckta på varandra. Sedan rusade de fram, nästan tävlandes om vem som skulle få öppna dörren, och slet upp den.
Det som mötte dem förvånade alla, för där fanns ingen grundare, bara en skrämd liten fefoare som var misstänkt lik Moonrise. Om de inte visste bättre skulle de trott att de var tvillingar.
I just det ögonblicket kände de en stark knuff i ryggen, vilket fick dem att flyga in i källaren, och så smälldes dörren igen bakom dem igen. Den reglades snabbt, och crew insåg vilket misstag de just gjort.

Det är 19 dagar kvar till jul, och crews problem blir bara fler.