7 december

Snön föll tyst över Stora Torget i Alingsås och det hade varit en mycket trivsam decembermorgon om det inte var för den uppenbara oro som låg i luften. Till och med mannen med peruk som stod staty på torget tycktes märka den, för visst såg hans ansikte riktigt skräckslaget ut om man kollade noga? Nej, saker stod inte riktigt rätt till i världen trots allt. Torget var folktomt förutom två människor som satt på en parkbänk och gav varandra kakor och pratade om något bonussystem och hur vida pepparkakor var riktiga kakor. De båda hoppade till när ett plötsligt ljud ekade över torget. Där det förut bara stått en ensam julgran stod nu åtta människor som blinkade lite i morgonsolen.
”Ååh, mina sockor skaver”, gnällde Stierna och böjde sig ned för att rätta till dem.
”Ta av dig dem då”, föreslog Legobitar varpå Stierna kollade på henne som om hon var fullkomligt galen.
”Och bli förkyld?! Du vet väl att det är förkylningstider nu?”
”Och allt är den här dumma snöns fel”, muttrade Dreaner och drog fram sin trollstav. ”Incendio äckelsnö”, hummade han sedan i något som lät misstänkt likt ”Accio Deathly Hallows”-melodin.
Lite av snön smälte och han såg nöjd ut för stunden.
”Strunta i snön nu, vi måste fortsätta vår Zirius-jakt”, påpekade Moltena. ”Jag vill vara tillbaka i Crew-forumet igen innan den stora händelsen inträffar”, tillade hon och såg tillgivet på Dreaner, som nickade instämmande och bjöd Moltie på de inlagda körsbär som hon tvingat honom att införskaffa.
”Men var ska vi leta?” utbrast Allie Trox. ”Vi hittar ju inte i Alingsås!”
”Inomhus helst, så jag kan ta av mig dessa onda sockor”, tyckte Stierna och betraktade Dark Lizard som somnat lutad mot julgranen med ena hörsnäckan i örat.
”Sockor är inte onda!” sa Missmonroe dödligt förolämpat. ”Man kan aldrig ha för många sockor, som en mycket vis man en gång sa”.
Hon blev genast tårögd vilket inte hade något med kylan att göra och de tyckte att de kunde höra henne mumla ”buhuu Dumbly!” innan hon begravde ansiktet i den röd och gul-randiga halsduken.
”Sluta böla och börja fokusera på uppdraget. Vi måste rädda Fefo!” förkunnade Legobitar dramatiskt.
”Ursäkta, men sa ni Fefo?”
De två figurerna som tidigare suttit på parkbänken närmade sig.
”Jaaa”, svarade Moltena hoppfullt. ”Säger det er något?”
”Ja, vi är medlemmar båda två”, sa en av dem. ”Jag heter Äggfot och ni är väl Crew?”
De nickade.
”Jag heter Rivinia”, berättade den andra. ”Vad kul att träffa er också!”
”Detsamma”, strålade Missmonroe som hämtat sig från sin känslomässiga stund.
”… oss också?” sa Angelina Aftonstjärna frågande och kollade därmed upp från sin mobildisplay för första gången. ”Har det varit fler från Fefo här alltså?”
”Japp”, svarade Äggfot. ”Zirius tittade förbi för inte allt för länge sedan, men han stannade inte länge. Vi hann bara bjuda på två kakor och jag hann inte ens diskutera möjligheten med textbaserade spel på Fefo!”
”Han verkade stressad över något”, tillade Rivinia.
”Men åååh”, utbrast Allie frustrerat. ”Vi har missat honom en gång till… åh jag vill trösta mig med glass och Disney nu!”
”Jaha, då får vi helt enkelt åka hem då”, konstaterade Dreaner med illa dold glädje i rösten.
Övriga Crew såg besvikna ut.
”Nej, vänta ett tag”, sa Rivinia. ”Zirius lämnade faktiskt ett meddelande till er. Men det var matematiskt kodat, han mumlade något om att det inte var säkert och att ugglor blev uppsnappade så lätt nuförtiden…”
”Men det kommer ju ta evigheter att lösa”, suckade Legobitar. ”Även om några av oss är Ravenclaws…”
”Hmpf”, lät Moltena och de förstod att hon skulle ha dragit gång ett långt Slytherin-tal om inte Rivinia hade avbrutit henne.
”Jag har faktiskt redan avkodat det”, sa hon. ”Jag är duktig på matte!”
”Åååh”. Stierna kramade henne. ”Du kommer få bonus för det här när vi väl kommer tillbaka till Fefo”.
”Om vi kommer tillbaka till Feffo”, mumlade Dreaner illavarslande.
”Vad sa det då?” undrade Angelina och stod beredd med mobilen för att skriva ned Zirius viktiga meddelande.
”Att han efter att ha förtärt några goda kakor hade begett sig vidare mot Mariestad och därmed närmare lösningen på mysteriet…”
”Då måste vi också till Mariestad så snabbt som möjligt”, utbrast Moltena.
”Tack för hjälpen”, sa Angelina och gav Rivinia och Äggfot varsin hemmagjord kaka.
Alla åtta svängde med sina vinterjackor och snurrade på fläcken och sekunden efter var de försvunna.

Det snöade inte alls i Mariestad men julstämningen låg ändå i luften. Invånarna tycktes vara lyckligt ovetandes om att det fanns ett hot mot Fefo och därmed jullyckan i hela världen! De åtta Crew-medlemmarna såg sig undrade omkring… Vad var det i Mariestad som skulle föra Zirius närmare lösning på mysteriet med Tomtens försvinnande? Fanns han ens kvar i Mariestad? Och var fanns den godaste kladdkakan i stan?
”Jaha…”, sa Allie. ”Det här kan ju bli lite svårt”.
”Jag har en idé!” utbrast Missmonroe glatt och höjde sin trollstav. ”ACCIO ZIRIUS!” vrålade hon.
Inget hände förutom att människor runt omkring kollade konstigt på henne.
”Typisk Gryffindor-idé”, konstaterade Moltena. ”Dålig idé”, klargjorde hon sedan fast alla redan fattat att det var det hon menade.
”Bara för att Slytherins aldrig kommer på idéer överhuvudtaget då”, svarade Missmonroe snabbt och såg väldigt elevhemspatriotisk ut.
”Lägg av”, sa Stierna och himlade med ögonen. ”Vi har viktigare saker att göra”.
”Alltså, är världen verkligen så himla beroende av Zirius och Tomten?” frågade Dreaner men de andra tog ingen notis om honom längre.
”Vi får börja gå lite på måfå och så att vi lär känna området lite”, sa Legobitar förnuftigt.
De började gå samtidigt som Legobitar la ett spår av kaksmulor efter dem i alla fall att de skulle gå vilse. Plötsligt gick två mystiskt klädda män in i Angelina och Dark Lizard (som verkade sova medan han gick). Angelina mumlade några ord som säkerligen skulle ha blivit nollade på Fefo men fortsatte dock att gå utan att dra fram sin trollstav för att förhäxa männen som skyndade vidare. Men sekunden efter hördes ett ångestfyllt vrål från Dark Lizard som tycktes ha vaknat ur sin dvala.
”MIN iPOD ÄR BORTA!!!” De andra stirrade på honom och skräcken lyste i hans ögon.
”De måste ha varit den där mannen som krockade med dig som snodde den”, konstaterade Allie.
De vände sig om och såg männen gå några meter bort.
”Jag tar en bild på dem med min mobil”, sa Angelina snabbt och började rota runt i sin jackficka. ”AAAAAAAAAARRRRGH”, hördes sedan, ”MIN MOBIL ÄR OCKSÅ BORTA… nu kan inte ens gem rädda oss!”
De två männen tycktes ha upptäckt att de nu hade uppmärksamheten riktad mot sig så de svepte med sina mantlar och sekunden senare var de borta. Angelina och Dark Lizard såg ut som om världen precis gått under.
”Om jag inte visste bättre skulle jag tro att någon försökte sabotera för Fefo”, sa Stierna.
”Försöker någon sabotera för Fefo?” hördes en röst från andra sidan gatan.
Där stod en människa med en antik Hogwarts.nu-tröja som snabbt skyndade mot dem.
”Jaaaa! Zirius är borta och vi är Crew så vi måste leta efter honom och nu snodde de där männen min mobil”, sa Angelina och såg gråtfärdig ut medan hon nervöst försökte trösta sig genom att pilla på lite gem.
”Och min musiiiik”, gnydde Dark Lizard.
”Jag är Childermass och jag kanske kan hjälp er”, berättade hon medan hon tröstande klappade både Angelina och Dark Lizard på axeln. ”Jag hörde de säga något om att de skulle till Linköping innan de försvann!”
”Åh, du har räddat oss!” utbrast Angelina och Dark Lizard unisont.
”Jag kan fixa en flyttnyckel dit nu på direkten om ni vill”, erbjöd Childermass och Crew tackade glatt ja eftersom deras senaste flyttnyckel hade blivit ganska dålig.
Childermass plockade upp en bit syTRÅD ur fickan och mumlade ”Portus”. De tackade henne ännu en gång och nuddade sedan syTRÅDEN för att sedan virvla mot Linköping. Alla tänkte de samma tankar under den korta färden dit. Vilka var de mystiska männen? Hade Zirius också fortsatt mot Linköping? Skulle de kunna gå till botten med mysteriet? Och framförallt, skulle de någonsin se Angelinas mobil och Dark Lizards iPod igen, nu när det bara var 17 dagar kvar till julafton? Skulle allt bli väl tillslut?