9 december

Det var tyst och öde, vilket det brukade vara ute på landet, när det hördes ett tjutande slirande, en biltuta och sedan ljudet av överansträngande bromsar och grus som flög åt alla håll. Crew hade landat.
”Ah, hemma!” sa Moltie och klev försiktig ur bilen.
”Bor du här?” frågade Missmonroe och såg sig omkring bland alla granar och åkrar, som om hon inte riktigt kunde tro på att någon kunde bo här.
”Nej men såklart inte, det är så TYPISKT gryffare att ta allt bokstavligt! Jag bor lite hitåt!” sa Moltie och pekade.
”Bilen är trasig.” sa Angelina som händig som hon var, hade räknat ut detta när det började ryka från motorn.
”Då får vi gå!” sa Legobitar hurtigt och kastade väskan över axeln. Grymtande följde övriga med.

”Oj… vad… mörkt det är.” sa Allie och tittade sig omkring när Moltie ledde dem genom en skog som inte hade belysning i varje träd.
”Om jag hade haft min mobil hade jag kunnat använda displayen för att få lite ljus.” sa Angelina och när hon började tänka på sin mobil började hon nästan gråta. De andra lugnade ner henne.
”Men det ska inte vara så långt kvar, jag tror…”
Moltie avbröts av ett högt skrik bakom sig och vände sig om och såg en vettskrämd Stierna som pekade in bland träden.
”Jag såg något… det var… en höna?”
Plötsligt dök tre personer upp mellan träden, en av dem hade en hatt på sig i form av en höna.
”IIIH!” skrek Moltie och rusade fram till de tre personerna, medan de andra i crew inte fattade någonting. De fattade heller inte varför hon kramade alla.
”Har jag missat något?” sa Dark Lizard frågande.
”Moltie, SLUTA prata sörmländska, jag förstår inte ett ord! Jag känner mig som Harry när han lyssnade på Fleur som pratade med sin syster! ” sa Missmonroe gnälligt när hon försökte lyssna på vad Moltie och de andra pratade om. Moltie stannade upp och vände sig tillbaka mot crew.
”Oj, förlåt. Det här är min syster, Lillen med skunken, och så Randig tiger och Rawe’!”
Alla hälsade på varandra.
”Har ni också ett fefohus där man kan få värma sig?” sa Dreaner, som var trött och kall och inte orkade stå ute i en snöig skog längre.
”Visst, självklart!” sa Randig tiger glatt.
”Det är hitåt!” sa Rawe’, och började visa vägen. De andra följde snabbt efter. Moltie och Randig tiger pratade ivrigt om sommaren då de köat till HP7 tillsammans, tills de andra blev sura på att de var så offtopic och ställde sig mellan dem och fick dem att börja prata om den försvunne Zirius istället.
”Så ni har inte sett honom?” frågade Legobitar Rawe’.
”Nej…”
”Men vi har fått ett konstigt brev!” sa Lillen med skunken. ”Ni kanske kan läsa det?”
”Det ligger i stugan!” sa Randig tiger.

När de väl var framme och kommit in i värmen började Rawe’ skutta runt och fixa varm choklad till alla. Crew slog sig ner tillsammans med Lillen med skunken och Randig tiger runt ett stort bord.
”Så, vad var det ni hittat?” frågade Stierna och smuttade på den varma chokladen som Rawe’ gett henne.
”Det här.” sa Randig tiger och visade dem ett brev som blivit fläckat av smält snö.
”Men… det ser ju ut som ett ugglebrev!” sa Allie och tittade närmare.
”Det är helt oläsligt.” sa Moltie och vände och vred på brevet.
”Och allt är snöns fel. Har jag sagt att jag hatar snö? Jag hatar snö.” sa Dreaner surt.
”Men vänta… kolla på poststämpeln!” sa Missmonroe och tog fram ett förstoringsglas som hon släpat med sig.
”Sen när har ugglepost en poststämpel?” frågade Dark Lizard.
”Den här har det i alla fall! Titta!”
Alla lutade sig över brevet och tittade på det.
”Norr… Norrköping?” sa Randig tiger frågande, som var den första som lyckades läsa.
”Är det ännu en ledtråd från Zirius?” sa Angelina och såg på de andra.
”Kanske det! Vi borde kolla upp det i alla fall.” sa Legobitar och tittade på de andra. ”Men hur ska vi ta oss till Norrköping fort?”
”Ni kan använda flampulver!” föreslog Lillen med skunken.
”Ja! Vi har en öppen spis här, och det finns en i fefostugan i Norrköping också!” sa Rawe’ ivrigt och tog fram en kruka som innehöll grönt pulver.
”Men är det verkligen säkert för gravida?” frågade Moltie oroligt.
”Eller hur, barnet får inte skadas på grund av dumma ledtrådar som kanske inte leder någonstans!” sa Dreaner argt.
”Nejdå, det är helt säkert!” försäkrade Randig tiger. Och när alla hade sagt adjö och crew tackat dem för hjälpen, hoppade de en efter en in i den grönflammande elden för att ta sig till Norrköping.

En efter en ramlade crew in i ett uppvärmt rum, ganska likt det de nyss lämnat. När de tittade upp möttes de av två trollstavar.
”Vilka är ni?” hördes en skarp röst.
”Nej vänta, jag känner igen dem Sugarfudge! Det är fefo-crew!”
”Hmm… Är du säker?”
”Vi är crew!” sa Legobitar. De andra reste sig också upp.
”Ja nu känner jag igen er. Men man kan aldrig vara nog försiktig. Jag är Sugarfudge, det här är Stolliga Luna Lovegood.” sa Sugarfudge och presenterade dem. Alla hälsade.
”Varför behöver ni vara försiktiga?” frågade Stierna och satte sig ner på en stol.
”Spoilers överallt. Och svordomar. Fefo är inte sig likt nu, folk gör uppror utan Zirius.” sa Stolliga Luna Lovegood och skakade uppgivet på huvudet. Crew såg bedrövat på varandra.
”Vi måste hitta honom!” sa Missmonroe. ”Det här är katastrofalt!”
”Men vi har ju inga ledtrådar. Vart ska vi börja?” frågade Allie. Hon hade satt sig ner bredvid Stierna.
”Har ni inte hört någonting från Zirius?” frågade Dark Lizard och tittade på Sugarfudge och Stolliga Luna Lovegood.
”Nej… Ingenting.”
”Det här går åt skogen.” sa Dreaner i en upplysande ton och tittade ut genom fönstret. De andra kunde inte säga emot, för just nu kändes det lönlöst.
”Nej, jag tror jag vet vad vi måste göra. Vi måste åka till Stockholm.” sa Angelina och reste sig upp.
”Varför Stockholm?” frågade Moltie förvirrat.
”Men ALLT finns ju i Stockholm! Fefosaker, alltså. Och vanliga hoggymötesplatser. Z kanske besöker dem?”
”Du kan ha rätt…” sa Legobitar.
”Vi kan ju lika gärna chansa, eller hur?” sa Missmonroe. ”Det kan ju inte bli värre, precis.”
De andra höll också med.
”Åh, jag hoppas verkligen ni hittar honom.” sa Sugarfudge och Stolliga Luna Lovegood höll med.
”Då kan allt bli som vanligt igen!”
”Vi hoppas också det.” log Angelina. ”Ska vi gå då?” frågade hon sen, vänd mot crew. De nickade. Dreaner slog upp dörren och skulle just ta ett steg ut när han stannade. Utanför stod en enorm, skräckinjagande, eldsprutande drake. Och den verkade inte bry sig om att det bara var 15 dagar kvar till julafton och att crew hade bråttom. Den verkade snarare bry sig om att ett par admins eller fler skulle smaka gott som middagsmat.

Kommentera genom att TRYCKA HÄR!