”Jag måste erkänna”, mumlade Missmonroe när hon ramlade ur bussen, ”att jag hade mina tvivel om huruvida det här var den riktiga Nattbussen eller inte.”
”Inga tvivel numera”, fick Stierna ur sig när hon gjorde sitt allra bästa för att inte tappa balansen.
Resten av crew ramlade även de ur bussen, de flesta under tystnad eftersom de inte visste vad mer som kunde tänkas komma upp med orden, utom Dreaner som började hålla en lång monolog om vad Jokern gjort med en skolbuss en gång (eller skulle göra) och Angelina som mumlade ”I feel terrible” om och om igen.
Plötsligt avbröts Dreaners monolog (han hade kommit så långt som att Heath Ledger borde få en Oscar i tre olika kategorier pga trailern, och alla kvinnor i närheten lyssnade intensivt och tänkte på Heath Ledger i smoking) av att en tjej kom springandes fram till dem, och började skälla ut busschauffören.
”Vad har jag sagt om att sno mammas och pappas buss!?” utbrast hon surt, samtidigt som hon SMSade någonting till någon (utan att slänga ett öga på mobilen, förstås, det var ett proffs de hade att göra med här). ”De kommer bli jättearga, du har ju inte ens körkort! Och titta på stackars crew, de kommer aldrig kunna rädda Zirius…”
”Vänta lite nu”, avbröt Allie Trox. ”Känner vi dig?”
”En sekund”, sa tjejen och fortsatte utskällningen av vad som uppenbarligen var hennes lillebror, innan hon svängde med sin trollstav och skickade hem bussen till Sudsvall igen (det var i alla fall vad hon sa). ”Så, var var vi?”
”Du skulle förklara hur du kände oss”, svarade Moltena.
”Just ja”, sa tjejen och knäppte med fingrarna. ”Jag är Linnson! Och tja, vem vet inte vilka crew är? Jag har lyssnat på Fefowatch väldigt mycket på senaste tiden, så jag har hållit koll på er. Här, förresten, Angelina”, la hon till och lämnade över sin mobil till den blivande överlyckliga galningen.
”Och du råkar inte veta var vi hittar Zirius?” undrade Legobitar.
”Eller var min iPod är?”
”Zirius var här, men han fick bråttom till Örnsköldsvik”, svarade Linnson. ”Nåt om att man kunde lita på örnar. Och, tja, dit kommer ni med buss. Kan jag få tillbaka min mobil nu?”
”You’ll get the money, when I get my family!” utbrast Angelina, och alla tittade på henne. Utan att säga något mer räckte hon över mobilen.
”Såå”, sa Missmonroe organiserat. ”Bussen, alltså.”
Efter en bussresa och mycket tjafs senare (Dreaner blev sur eftersom hans egen-designade iPod slösade batterier i Dark Lizards öron) anlände de så till Örnsköldsvik. Eftersom det nu var en riktig busschaufför som kört mådde alla bra när de gick av, och därför kunde de börja bråka… förlåt, leta, så snart som möjligt.
”Where am I?” undrade Angelina svagt, eftersom ända sedan de lämnat Härnösand så hade hon blivit märkbart svagare för varje sekund.
”I Örnsköldsvik”, svarade Stierna och försökte pracka på henne diverse huskurer som hon sa skulle hjälpa vid svåra förluster.
”INGET TRAMS!” utbrast Angelina plötsligt, något som chockade alla eftersom det var första gången sen Sundsvall som hon inte kommunicerat via ett Harrison Ford-citat, och sedan rusade hon iväg från resten av crew.
”Ska vi följa efter henne?” undrade Allie Trox ängsligt.
”Nej”, bestämde Moltena. ”Jag är hungrig.”
”Kom så letar vi efter nånstans att äta”, tyckte Legobitar, och de började sedan vandra runt i staden, medan Dreaner klagade på allt som fanns att klaga på (”det är för mycket backar här”, ”det blåser”, ”jag blev stucken av en gran”). Det var inte förrän Dark Lizard effektivt ägde honom (”hela stan är en enda stor backe och du stack först!”) som Dreaner blev tyst.
När de vandra upp för en gata i vad som kändes som en evighet, fick Moltea plötsligt en enorm humörsvängning av graviditeten.
”Fefo är dömt!” grät hon mot Dreaners axel. ”Fenixen kommer aldrig komma tillbaka.”
”Såja, såja”, försökte Dreaner.
”Det är lugnt”, hördes en röst plötsligt. ”Vi har redan hittat den!”
Crew snodde runt ett par varv innan deras blickar fastnade på två personer nära dem. Deras trollkarlsklädnader, samt den stora fenixen som svävade bakom dem kunde bara betyda att de var personer från Fenixforum.
”Hur…? Men…” stammade crew.
”Zirius kom förbi och sa att han misstänkte stark att fenixen skulle flyga hit”, sa en person som senare skulle presentera sig som Faraklin.
”Och eftersom vi kände att vi behövde förändra oss tänkte vi att vi skulle försöka hitta den”, sa den andra, som skulle visa sig vara Humörsväng.
”Underbart”, sa Missmonroe och grät av patriotisk glädje. Allie Trox och Legobitar rycktes med, och sedan grät de alla tre.
”Men vad är det den har runt benet?” undrade Dark Lizard.
”Oj, det har vi helt missat”, sa Humörsväng. ”Det ser ut som ett brev.”
Stierna böjde sig genast ner och tog loss det från fenixens ben. ”Kära crew. När allt verkar hopplöst har grodan bara övergett benen, inte tvärtom. Jag far vidare till Umeå. Hälsningar Zirius. P.S. Kimbles huvudsakliga föda utgörs av Subway-mackor. Se till att han får i sig några med en gång.”
”Heter Fenixen Kimble?” undrade Humörsväng.
”Verkar inte bättre”, sa Dark Lizard. ”Men vad menar han med det första?”
”Han är galen”, sa Dreaner mörkt.
”Är han inte alls”, Missmonroe som hämtat sig från gråtattacken. ”Det är ju hur tydligt som helst att vi ska till Umeå.”
”Och leta efter grodor!” föreslog Humörsväng.
Moltena började asgarva åt det påståendet, innan hon återigen började klaga på hur hungrig hon var.
”Tja, det finns ett Subway lite längre uppför gatan”, sa Faraklin. ”Vi kan ju gå dit.”
Eftersom ingen hade något att säga emot det började crew vandra vidare mot Subway.
När alla ätit sig mätta och glada (Moltenas förfrågan om en ”dubbelsub med chokladsås” hade väckt en del frågor, men i övrigt hade allt gått bra) skulle de just diskutera hur de skulle ta sig vidare, då Angelina och en tjej till kom in genom dörren. Angelina såg – för första gången på länge – genuint lycklig ut, och ingen blev förvånad när de första ord de hörde var ”I’m making it up as I go”. Sedan fick de syn på resten av crew.
”Hej!” sa Angelina glatt. ”Jag har fått tillbaka min mobil!”
”Jupp, jupp”, sa den andra personen glatt och gick iväg för att köpa subs åt sig själv och Angelina.
”Vi har hittat fenixen”, sa Missmonroe, som tyckte att deras nyheter var bättre.
”Han heter Kimble”, berättade Faraklin.
Angelina fnissade. ”Har ni hittat Zirius då?” undrade hon.
”Nej”, sa Stierna. ”Men vi vet att vi ska till Umeå.”
”Okej”, sa Angelina. ”Jag kan SMSa oss dit! Trams har fixat en sån funktion till min mobil nu, jättepraktiskt!”
”Jupp, jupp”, sa Trams och dök upp igen med en sub till sig själv och en till Angelina.
”Vad, eh, bra” tyckte Dark Lizard, samtidigt som Angelina plockade upp sin mobil och frenetiskt började trycka på alla knappar. Sedan syntes ett vitt ljussken och crew var försvunna. Kvar stod tre mycket förvirrade medlemmar.
Det är en vecka kvar till jul, och saker och ting verkar för tillfället ganska bra. Men vem vet, kommer Angelina SMS komma fram eller hamnar de i Tyskland? Vad händer om barnet föds för tidigt? Är Zirius verkligen i Umeå? Och varför färdas crew ständigt norrut?
”Inga tvivel numera”, fick Stierna ur sig när hon gjorde sitt allra bästa för att inte tappa balansen.
Resten av crew ramlade även de ur bussen, de flesta under tystnad eftersom de inte visste vad mer som kunde tänkas komma upp med orden, utom Dreaner som började hålla en lång monolog om vad Jokern gjort med en skolbuss en gång (eller skulle göra) och Angelina som mumlade ”I feel terrible” om och om igen.
Plötsligt avbröts Dreaners monolog (han hade kommit så långt som att Heath Ledger borde få en Oscar i tre olika kategorier pga trailern, och alla kvinnor i närheten lyssnade intensivt och tänkte på Heath Ledger i smoking) av att en tjej kom springandes fram till dem, och började skälla ut busschauffören.
”Vad har jag sagt om att sno mammas och pappas buss!?” utbrast hon surt, samtidigt som hon SMSade någonting till någon (utan att slänga ett öga på mobilen, förstås, det var ett proffs de hade att göra med här). ”De kommer bli jättearga, du har ju inte ens körkort! Och titta på stackars crew, de kommer aldrig kunna rädda Zirius…”
”Vänta lite nu”, avbröt Allie Trox. ”Känner vi dig?”
”En sekund”, sa tjejen och fortsatte utskällningen av vad som uppenbarligen var hennes lillebror, innan hon svängde med sin trollstav och skickade hem bussen till Sudsvall igen (det var i alla fall vad hon sa). ”Så, var var vi?”
”Du skulle förklara hur du kände oss”, svarade Moltena.
”Just ja”, sa tjejen och knäppte med fingrarna. ”Jag är Linnson! Och tja, vem vet inte vilka crew är? Jag har lyssnat på Fefowatch väldigt mycket på senaste tiden, så jag har hållit koll på er. Här, förresten, Angelina”, la hon till och lämnade över sin mobil till den blivande överlyckliga galningen.
”Och du råkar inte veta var vi hittar Zirius?” undrade Legobitar.
”Eller var min iPod är?”
”Zirius var här, men han fick bråttom till Örnsköldsvik”, svarade Linnson. ”Nåt om att man kunde lita på örnar. Och, tja, dit kommer ni med buss. Kan jag få tillbaka min mobil nu?”
”You’ll get the money, when I get my family!” utbrast Angelina, och alla tittade på henne. Utan att säga något mer räckte hon över mobilen.
”Såå”, sa Missmonroe organiserat. ”Bussen, alltså.”
Efter en bussresa och mycket tjafs senare (Dreaner blev sur eftersom hans egen-designade iPod slösade batterier i Dark Lizards öron) anlände de så till Örnsköldsvik. Eftersom det nu var en riktig busschaufför som kört mådde alla bra när de gick av, och därför kunde de börja bråka… förlåt, leta, så snart som möjligt.
”Where am I?” undrade Angelina svagt, eftersom ända sedan de lämnat Härnösand så hade hon blivit märkbart svagare för varje sekund.
”I Örnsköldsvik”, svarade Stierna och försökte pracka på henne diverse huskurer som hon sa skulle hjälpa vid svåra förluster.
”INGET TRAMS!” utbrast Angelina plötsligt, något som chockade alla eftersom det var första gången sen Sundsvall som hon inte kommunicerat via ett Harrison Ford-citat, och sedan rusade hon iväg från resten av crew.
”Ska vi följa efter henne?” undrade Allie Trox ängsligt.
”Nej”, bestämde Moltena. ”Jag är hungrig.”
”Kom så letar vi efter nånstans att äta”, tyckte Legobitar, och de började sedan vandra runt i staden, medan Dreaner klagade på allt som fanns att klaga på (”det är för mycket backar här”, ”det blåser”, ”jag blev stucken av en gran”). Det var inte förrän Dark Lizard effektivt ägde honom (”hela stan är en enda stor backe och du stack först!”) som Dreaner blev tyst.
När de vandra upp för en gata i vad som kändes som en evighet, fick Moltea plötsligt en enorm humörsvängning av graviditeten.
”Fefo är dömt!” grät hon mot Dreaners axel. ”Fenixen kommer aldrig komma tillbaka.”
”Såja, såja”, försökte Dreaner.
”Det är lugnt”, hördes en röst plötsligt. ”Vi har redan hittat den!”
Crew snodde runt ett par varv innan deras blickar fastnade på två personer nära dem. Deras trollkarlsklädnader, samt den stora fenixen som svävade bakom dem kunde bara betyda att de var personer från Fenixforum.
”Hur…? Men…” stammade crew.
”Zirius kom förbi och sa att han misstänkte stark att fenixen skulle flyga hit”, sa en person som senare skulle presentera sig som Faraklin.
”Och eftersom vi kände att vi behövde förändra oss tänkte vi att vi skulle försöka hitta den”, sa den andra, som skulle visa sig vara Humörsväng.
”Underbart”, sa Missmonroe och grät av patriotisk glädje. Allie Trox och Legobitar rycktes med, och sedan grät de alla tre.
”Men vad är det den har runt benet?” undrade Dark Lizard.
”Oj, det har vi helt missat”, sa Humörsväng. ”Det ser ut som ett brev.”
Stierna böjde sig genast ner och tog loss det från fenixens ben. ”Kära crew. När allt verkar hopplöst har grodan bara övergett benen, inte tvärtom. Jag far vidare till Umeå. Hälsningar Zirius. P.S. Kimbles huvudsakliga föda utgörs av Subway-mackor. Se till att han får i sig några med en gång.”
”Heter Fenixen Kimble?” undrade Humörsväng.
”Verkar inte bättre”, sa Dark Lizard. ”Men vad menar han med det första?”
”Han är galen”, sa Dreaner mörkt.
”Är han inte alls”, Missmonroe som hämtat sig från gråtattacken. ”Det är ju hur tydligt som helst att vi ska till Umeå.”
”Och leta efter grodor!” föreslog Humörsväng.
Moltena började asgarva åt det påståendet, innan hon återigen började klaga på hur hungrig hon var.
”Tja, det finns ett Subway lite längre uppför gatan”, sa Faraklin. ”Vi kan ju gå dit.”
Eftersom ingen hade något att säga emot det började crew vandra vidare mot Subway.
När alla ätit sig mätta och glada (Moltenas förfrågan om en ”dubbelsub med chokladsås” hade väckt en del frågor, men i övrigt hade allt gått bra) skulle de just diskutera hur de skulle ta sig vidare, då Angelina och en tjej till kom in genom dörren. Angelina såg – för första gången på länge – genuint lycklig ut, och ingen blev förvånad när de första ord de hörde var ”I’m making it up as I go”. Sedan fick de syn på resten av crew.
”Hej!” sa Angelina glatt. ”Jag har fått tillbaka min mobil!”
”Jupp, jupp”, sa den andra personen glatt och gick iväg för att köpa subs åt sig själv och Angelina.
”Vi har hittat fenixen”, sa Missmonroe, som tyckte att deras nyheter var bättre.
”Han heter Kimble”, berättade Faraklin.
Angelina fnissade. ”Har ni hittat Zirius då?” undrade hon.
”Nej”, sa Stierna. ”Men vi vet att vi ska till Umeå.”
”Okej”, sa Angelina. ”Jag kan SMSa oss dit! Trams har fixat en sån funktion till min mobil nu, jättepraktiskt!”
”Jupp, jupp”, sa Trams och dök upp igen med en sub till sig själv och en till Angelina.
”Vad, eh, bra” tyckte Dark Lizard, samtidigt som Angelina plockade upp sin mobil och frenetiskt började trycka på alla knappar. Sedan syntes ett vitt ljussken och crew var försvunna. Kvar stod tre mycket förvirrade medlemmar.
Det är en vecka kvar till jul, och saker och ting verkar för tillfället ganska bra. Men vem vet, kommer Angelina SMS komma fram eller hamnar de i Tyskland? Vad händer om barnet föds för tidigt? Är Zirius verkligen i Umeå? Och varför färdas crew ständigt norrut?
3 kommentarer:
Yeey. Örnsköldsvik, där bor ju jag ^^
Fett många som bor där ju! :O
yayh^^ XD
DE smsar sig till UmeåXD
Skicka en kommentar